Höna, tjurhaj och sköldpadda

Dagen efter sanctuary behövde vi, till min stora besvikelse, ha en kontorsdag till för att byta batteri på bilen, fylla på luft i dyktanker och bensin. Fortsatte med mina uppgifter och inget speciellt hände. På eftermiddagen åkte vi iväg med bilen, fullastad med oss, Dan, Cody, chips och läsk/cider. Efter att ha åkt vilse en bit hittade vi rätt, en kulle mitt ute på landsbygden. Perfekt att kolla solnedgång från med vänner. Andra dykare och personer kom dit, vi var kanske 20 pers och kanske 7 hundar och en höna. Det vsr musik, mingel och solnedgång. En sån riktig afrika-solnedgång som i Lejonkungen (fast där är det soluppgång, men detaljer detaljer..). Även om jag intr orkade vara supersocial så var det himla himla trevligt, Linn tackar ju aldrig nej till en solnedgång.Och så fick jag dagen efter ÄNTLIGEN ut på havet igen! Denna gången för att placera ut Jessicas BRUVs, för hennes masterarbete. Det har blivit min uppgift att hoppa i vattnet och se till att de landar rätt. Dels för att jag tycker det är kul och dels för att utmana min rädsla för djupt vatten. De två första gick bra, det var strömt och halvbra sikt men funkade. Tredje blev kaotisk. Den är på djupt vatten och vi lyckades hamna mitt i en väldigt stark ström. Då måste vi sätta på en säkerhetslina på bojen för att vi ska kunna hitta BRUVen igen. Jag i vattnet, koncentrerar mig på att få ner ställningen rätt, hör mitt namn skrika, ser att säkerhetslinan inte är på, bojen försvinner under mig. Jag kan inte simma och ta fatt på den, eftersom ställningen är tung skulle jag i princip drunkna. De kom med båten, slängde säkerhetslina till mig och jag försökte simma ner för att fästa den. Men strömmen var så stark att bojen trycktes ner (16 meter ner hamnade den tillslut). Min rädsla är hanterbar om situationen är lugn, och långsam. Men denna gången var det stressigt, kaotiskt, strömt och allt annat är lugnt. Vilket resulterade i en ny panikattack, tjoho!! Jag gjorde inget fel i den här situationen men tyvärr var det mig det drabbade. Vi spenderade 30 min att försöka fästa säkerhetslinan vid bojen 16 meter ner men lyckades inte. Tillslut fick Candice och Romain dyka ner med tub för att kunna få den. Strömmen var nästan som en jetström så ni kan ju tänka hur det är att simma i det haha.MEN, kaoset och panikattacker vägdes upp av annat. Jag lyckades nämligen dyka ner till 11 meter och vara totalt hellugn, vilket är en stor framgång för mig. Numera är alla mina dyk strax under minuten utan att jag anstränger mig nämnvärt. Det blir bättre folket! Lite senare, på annat ställe än där vi fridök, upptäckte jag nämligen en grå skugga i vattnet under oss (lugn, det var typ 10 meter minst nedanför oss). Säger nervöst till de andra "ehmm shark, shark". De kikar och det är en Tjurhaj!!! Så himla häftigt!!!! Den simmade omkring under oss så vi fick en ordentlig titt på den, innan den slutligen simmade iväg. Galet coolt tyckte jag det var!Vi fortsatte vår lilla båtfärd, de andra dök över ett litet rev men jag vill träna fridykning så stannade kvar. Och vet ni, jag fridök och kollade på koraller. Kunde enkelt inspektera och ta in min omgivning medan jag var i vattnet. Vanligtvis så är det ner, stanna kort och sedan upp, så dessa dyk över reven kändes helt fantastiska!! Är så stolt över min utveckling av fridykningen.MEN, det är fortfarande inte slut på fantastiska saker denna dag. Påvägen hem såg jag nämligen något välsigt stort vid ytan en bit bort. Den rörde sig så det var inte skräp, den stannade kvar vid ytan så inte delfiner eller hajar. Men den var för stor för att vara en vanlig sköldpadda. Och sen såg vi förhöjningar på ryggen: Havslädersköldpadda! Sååååå galet häftigt! Vi körde väldigt försiktigt närmare och vi hoppade tyst i och simmade sakta åt sköldpaddans håll. De är alltså stora sköldpaddor, kan bli upp till 2 meter och honorna är väldigt skugga. De kommer hit för att lägga ägg på sodwana Bay stand (mer om detta i nästa inlägg!!!!). Jag var faktiskt den enda som fick se henne under vatten, såg henne kanske 15 meter framför dyka ner och försvinna i det blå. AHHHH var i extas, så tacksam för att få uppleva något sådant!! Kan knappt fatta vilka helt magiska, obeskrivliga och helt fantastiska saker jag får uppleva här, saker jag aldrig i mitt liv trodde jag skulle få uppleva. Är i avund till mig själv!!Med det avslutar jag detta redan långa inlägg. Vi hörs snart igen ❤️ Jag med hönan Stella (ehh, jag vill också ha en höna som husdjur nu?!?)  Jag, Dan och Cody  En riktig Afrika-solnedgång