Nattlig strandräddning

Hallå därigen! Det har varit hektiska dagar, och energin har inte riktigt räckt till att skriva här. Vet mycket väl om at rjag inte behlver förklara mig, det är ju min blogg, men vill ändå nämna något. Så, jag vill faktiskt berätta vad vi gjorde för en vecka sen. Candice hade föreslagit en sköldpaddstur på kvällen, dvs leta efter nykläckta sköldpaddsungar och nesting vuxna. Kommer skriva lite svengelska här så ni är förberedda. Vid 7 kom de och hämtade oss utanför gaten i en safaribil och i solnedgången körde vi mot stranden. Väl på stranden stannade vi ett tag för att vänta in mörkret. Under tiden berättade Peter, ägaren av organisationen, om sköldpaddors status (väldigt kritisk över hela världen, framförallt för läderbackssköldpaddor), om sodwana Bay, om organisationen och allmänt om sköldpaddor. Jag trodde jag visste mycket, men lärde mig så otroligt mycket av Peters berättelser. Det var även enkelt att ta in, för att var verkligen så engagerad. Så, det största problemet för sköldpaddor, förutom att de jagas för deras kött och olja, är att som reptiler är det temperaturen i boet som bestämmer vilket kön ungarna får. I och med att jorden värms upp pga klimatförändringar påverkar det ration mellan könen, så fler honor än hanar föds. Det blir därmed svårare för honor att hitta en hane, och nu ska vi även minnas att få utav de nykläckta ungarna når reproduktiv ålder. Så sodwana Bay, är en av världens största starnd för just sköldpaddsbon. Stranden är bred, lättillgänglig från havet, relativt avskild från människor och väldigt lång. Tyvärr tror folk att ett kokt sköldpaddsägg ger lycka i livet, och de säljs för enorma summor på svarta marknaden. Och då menar jag här i Sodwana Bay, intr Kina. Så folk ger sig ut på natten och tömmer bona, för enkla pengar. Väldigt tragiskt för sköldpaddorna och för oss som försöker rädda dem. Så, på den här kvällsutflykten körde vi på stranden i månskenet och under stjärnhimmel kanske 5 meter från vattnet, bara det var underbart. Peter lyste med en stark lampa för att lokalisera bo och sköldpaddor. Ibland klev han ur bilen för att dubbelkolla något. Efter ca 2 timmar stannade vi för lite snacks och dricks, all snacks var veganskt (jippie för mig). Så vi stod där på stranden i mörkret, åt vår mat, pratade lite, lyssnade på vågorna och kollade på vintergatan som visade sig. Fick verkligen en så bra känsla av den här organisationen, de jobbar verkligen stenhårt för sköldpaddornas bevarande genom att vara ute varje kväll. När de hittar ett bo med massor av nykläckta ungar i tar de med sig ca 20% av dem i ett kuddfodral. De ger dem vatten då de oftast är uttorkade, vilket faktiskt ger en ökad överlevnad för de små liven. Efter att ha samlat ihop några få ungar tar de morgonen efter blodorov på dem och samlar in deras DNA. Detta för att ta reda på kön (vilket i sådan ung ålder endast kan göras genom att dra lite blod) och för att ta reda på vem deras mamma är. På det sättet kan de hålla koll på den generalla överlevnaden och statusen på sköldpaddorna här i Sodwana. Här i Sodwana har dem faktiskt världens längsta pågående övervakningsprojekt för nesting turtles, sedan 1961!! Vi körde en bit och sedan vände vi för att köra tillbaka och då började grejer hända. Först såg jag och Franzie ett bo, där ungarna redan tagit sig ur men som Peter inte hade markerat. Så han sprang dit, tog GPS-koordinater och kollade efter fler ägg. Nästa gång han stannade kom han tillbaka med tomma äggskal för att visa oss. Just dessa var loggerhead turtle. Det är inte äggskal som vi känner till från höns, utan mjuka och nästan läderaktiga då de faller ca 50 cm på varandra från mamman och ner i boet. Dessutom gör materialet det enklare för ungarna att ta sig ut från ägget. En annan gång kallade han till oss för att kolla på boet, vi fick gräva för att försöka hitta fler ungar men hittade bara ett tomt ägg. Och så kommer jag till det mest magiska, Peter hittade ett till bo där ungarna väldigt väldigt nyligen kravlat sig ur, det gick att se deras små spår. Vi klev ur bilen och letade med ficklampa efter fler ungar, några som kanske trillar ner i krabbhål som vi kunde rädda. Och vi hittade 3 stycken, en som var påväg mot havet, och två som var nära att bli mat åt krabborna. Sen kom vi till boet och Peter grävde i det. Jag joinade och han lät mig då ta över. Han sa till mig att gräva neråt och runt omkring, men väldigt försiktigt! Boet och sanden var varm, kanske 28 grader och fuktade fuktigt. Efter min tid som djurvårdare på Tropikariet vill jag kalla lukten som "terrarium". Jag grävde och grävde, kände tillslut något hårt mot mina fingrar. Försiktigt grävde jag runt omkring och fick tillslut upp en trött, sandig liten unge. Gav den till de andra, som efter instruktion från Peter klappade dem på ryggen och häll dem upp och ner för att stimulera rörelse och därigenom göra dem starkare. Och juste, det här var ett bo av lädersköldpadda!!!!! Jag fortsatte gräva, Linn var på en mission att rädda sköldpaddsungar, och fick upp tyvärr upp två döda ungar. Troligen har de klämts ihjäl av sandens tyngd, men de spelar fortfarande en väldigt viktig roll för bevarandet då deras blod fortfarande kan dras. Men, till allas glädje fick jag upp en levande till. Den rörde sig knappt men efter att ha fått lite klapp av mina forskarkollegor så splattrade den ordentligt.   Alla 5 plus de två döda samlades ihop i kuddfodralet och vi tog dem med oss med största försiktighet. Dagen efter skulle de släppas ut igen vid samma ställe för att göra det så naturligt för dem som möjligt. Det här är inget organisationen går ut med offentligt då det kan tolkas så himla fel om man inte förstår bakgrunden. Men jag lovar, Peter var en väldigt ordentlig och passionerad man. Det han gör kommer bara vara till fördel för sköldisarna. För mig kändes det helt otroligt att ha grävt fram främst de levande ungarna (som annars definitivt hade dött som sina syskon) och därmed bidragit till en bättre överlevnad för ungarna. Önskar dem ett långt liv, och att de lyckas undvika både hunger och predatorer.  Det var verkligen en känsla av att hjälpa till på plats, utan mellansteg som kändes helt fantastiskt. Kanske skulle jag kunna jobba ett tag med något liknande någon gång!!! Vi kom tillbaka till Sharklife runt 11 på kvällen, trötta men så otroligt glada. Vilken kväll, vilken upplevelse och vilka fantastiska djur!!! Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få se en lädersköldpadda, men nu har jag alltså hjälpt till att rädda två små ungar. Som livet kan förvåna en ibland alltså. Med det säger jag tack och hej för detta inlägg 💙 Skal från Loggerhead turtle  Här gräver jag och Peter i ett bo Rep som hamnar på stränder eller i havet är en sköldpadda värsta fiende, då de fastar och mest troligen drunknar  5 stycken levande små lädersköldpaddsungar i ett kuddfodral