Vilken magiskt tid

Det finns ju ett slut på allt och min tid (för denna gången) här i Sodwana Bay tar strax slut. Det är avresedag om redan 2 dagar vilket känns helt sjukt. Imorgon ska vi lyckligtvis ut med båten och jag ska göra mitt sista prov för level 2 i fridykning, önska mig lycka till!!Två månader i Sodwana Bay och Sharklife är definitivt för kort tid känner jag. Tiden har gått så fort, men den brukar den ju göra när man har roligt. Och OJ så roligt jag har haft det. Har rentav varit så lycklig här att det är sjukt. Har verkligen fått tycke för det här med hajar och kan utan tvekan se mig själv jobba med det. En ren dröm hade ju varit en kombination av korallrev och hajar!! Vi får se vart min väg som marinbiolog tar mig, så spännande att inte veta ännu! Har svårt att summera dessa två månader på få ord. Det har varit en så otroligt bra resa, jag känner att jag har lärt mig så mycket om mig själv och utvecklats ännu mer till en bättre person. Jag har fått utmana mig själv i svåra situationer, blivit sedd för mitt hårda arbete, nått framgångar vad gäller fridykningen och kommit några steg närmare marin forskare. Jag har lärt mig om hajar, deras beteende, olika arter, och haft privilegiumet att få dyka med dem på nära håll. Jag har bidragit till forskning och bevarande av dessa magnifika djur genom en organisation jag 100% tror på. Därtill har jag fått se massor av sköldpaddor och rockor, jag har haft magiska närmöten med delfiner och simmat med dem 5 gånger, jag har sett en vuxen läderbackssköldpadda och räddat små ungar. Det har varit en fantastisk tid och jag är så glad, tacksam och stolt över allt jag varit med. Trots att jag är ledsen över att åka härifrån så är inte det den starkaste känslan. Mest känner jag mig nöjd och det är den känslan jag ska hålla kvar i. För herregud vad jag har fått vara med om och upplevt, jag kan ju inte gå runt och vara ledsen när jag levt ett drömliv eller hur? Så jag är nöjd och glad och tacksam och lycklig. Alltihop på en gång.Så nu sitter jag på stranden med musik och vågbrus, solen värmer min rygg och vinden trasslar till mitt hår. Jag är banne mig en tursam människa. Innan jag blir för sentimental (kanske redan för sent) ska jag nu njuta av sista solen, sen bege mig hemåt och äta middag med mina vänner. Tills vi hörs och syns igen 💙💙