Vindarna vände och detsamma gjorde lyckan

Och lyckan vände och tiodubblades. Har på riktigt varit så lycklig de senaste dagarna att det knappt går att beskriva. I onsdags, 9e februari, hade vi fortfarande kontor och vi har fått göra en ny omorganisering av all data som har varit lite tung, men nu är den delen klar! Som den solnedgångsälskande person jag är, kände jag på mig att ikväll kommer det bli en fantastisk solnedgång. Så bestämde vi att åka till stranden för att kolla solnedgången. Eller okej, vi ser ju inte solen gå ner här som vi gör i skåne, men man kan ta del av färgerna och känslan iallafall. Så mot eftermiddagen packade vi oss i bilen och tuffade iväg, med Dan vid ratten. Dan, jobbar för grant och Candice och är u något år yngre än mig. Han bor i ett eget hus bredvid vårt läger och har en bordercollie valp som heter Cody! Vi skulle till en del av stranden som heter Miseni, men på vägen dit tog Dan oss till några semester hus uppe på en kulle. Då de var tomma parkerade vi bilen och gick upp på verandan enligt Dans instruktioner. Inte helt tillåtet kanske, men fördelen med locals är att dem vet de bästa ställen! Och WOW vilken utsikt över sodwana Bay, Isimangaliso wetland Park. Man såg skogen, de böljande kullarna, stranden och vågorna som rytmiskt rullade in. Färgerna på himlen hade börjat ändra färg, tacka vet jag den gyllene timmen för det!Påväg mot stranden igen insåg vi att bilen inte hade någon bensin kvar, och vi vågade inte riskera att ta oss till Miseni men inte kunna ta oss hem igen. Så vi började köra hemåt istället, i låg växel och rullande i nedförsbackar. Ett litet nervöst äventyr. Men så körde vi förbi vår strand och himlen var så vacker att jag, med medhåll från de andra, bestämde att vi stannar och kollar solnedgången därifrån. Ifall bilen inte skulle starta så kan vi tillkalla hjälp. Men kan berätta redan nu att vi kom hem utan problem, så behöver ni inte oroa er 😉Men vilken solnedgång vi fick!! Sprang ut på den breda stranden, mot de vita vågorna och den rosa himlen som färgade allt. Det var helt enkelt magiskt. Stannade vid vattenbrynet och tog in allt. Färgerna från himlen i kontrast till de vita vågorna och sanden, månen som lyste ovanför, ljudet från vågbruset, lukten av salt hav, känslan av den varma salta vinden. Stod och bara stirrade ett bra tag på allt det vackra omkring mig och kände ett sådant rus av lycka inombords. Det är så vacker att leva att det är inte sant. Ren magi. Och så tog jag av mig kläderna och sprang ner i vattnet i min baddräkt (en kommer ju förberedd). De andra joinade mig efter att ha tagit obligatoriska foton och vi lekte i vågorna. Ahhhh så fint det var. Gick och lade mig med ett hjärta så fyllt av liv! Och glädjen fortsatte dagen efter då vi äntligen fick lov att åka ut med båten igen. Det var dags för Sanctuary och raggie garden. Båtresan var helt otrolig, havet var helt platt och solen sken. Satt i bikini och bara njöt av vinden och farten. Inte långt in på resan stötte vi på en väldigt stor grupp spinner-dolphin, vilka är små och skygga delfiner. Vi tittade följde dem från båten och de simmade under oss och omkring oss, så fint! Vi fortsatte färden mot sanctuary, placerade ut 3 BRUVs och därefter dök jag, Franzie och Grant ner till raggie garden. Det blir första gången sedan vi upptäckte detta nya samlingsställe som vi dyker där, så det var spännande att se om de var kvar. Ner dök vi, såg inga raggies och sikten var halvbra. Så såg vi en raggie, och en till och vi tog ID foto på dem. Vi följde revet och jag tänkte "attan, de är inte kvar". Och från ingenstans är jag sekunderna efter typ omringad av 15-20 hajar. Med Grant till vänster om mig, bort från revet, och Franzie snett ovanför mig hamnade jag mitt i hajarnas passage så de var påväg rakt mot mig. Som jag kanske nämnde förra gången har hajarna på detta revet ett lite annorlunda beteende. De är mycket mer nyfikna, så fort du vänder ryggen till en haj för att kolla på en annan smyger dem närmare en. Så man håller koll hela vägen omkring sig hela tiden. Jag flyttade mig snabbt åt sidan efter en skarp signal från Grant och vi fortsatte hålla oss på behörigt avstånd. Där vsr en av de första gångerna jag verkligen insåg att raggies fortfarande är stora hajar och att de inte är att leka med trots allt. På alla andra ställen är de så himla lugna och obrydda, så man glömmer lite bort vilken påverkan de faktiskt kan göra på den (trots detta så är ju säkerheten alltid hög såklart!!!!). Vi glömde helt bort att räkna hajarna men det var troligen samma antal som tidigare dvs runt 40-50 st. Vi fick till några riktigt bra foton för de kom så himla nära, en simmade till och med snabbt rakt mot Grant vilket han var förvånad över. Oavsett, otroligt häftigt dyk och jag lärde mig min lilla läxa att hajar trots allt fortfarande är hajar. Jag fortsätter berätta om dagarna i nästa inlägg! Kramar ❤️ Magisk solnedgång  En överlycklig Linn  Hela gänget och Dan utan Jessica  Påväg mot sanctuary och raggies  En överlycklig Linn igen  Spotted ragged-toothed shark, dock inte från detta dyket