Grattis vår minsta älskling, ett år!
Och så har han fyllt ett år, vår minsta älskling. Den 7 juni firade vi Noahs första födelsedag. Vår glada, charmiga busunge! Ett år har gått i världens raketfart, samtidigt känns det som att han alltid har varit med oss. Så svårt att beskriva. Om det första året med Juli gick snabbt, har hans första gått tredubbelt så snabbt, minst. Som vanligt kan jag inte låta bli att bli alldeles nostalgisk och gråta en liten skvätt. Haha. Min bebis är helt plötsligt ingen bebis mer? Han går, kommunicerar, busar, leker med bilar och säger ”brum” och sover som en tonåring. Han försöker göra allt som sin storasyster gör och det med ett leende på läpparna. Kan inte förstå att det redan är ett år sedan han föddes!! Klockan 09:14. Ett år sedan vi fick höra hans skrik? När jag fick upp honom på mitt bröst. En solig onsdag i Ystad. Det första Matte sa var ”titta han har mörkt hår”. Det första jag sa var nog ”hej älskling” och flyttade lite på hans alldeles för stora mössa för att se håret haha. Där och då kände jag ren och skär lycka. Bara tittade på honom. Klappade på hans lilla lilla kind och pussade på hans huvud. Helt overkligt även om man har upplevt det en gång tidigare. Tacksam över att han äntligen var här, frisk. Att det gått komplikationsfritt för oss båda. Minns att jag kände mig rikast i världen med vår nyfödda son på bröstet och min älskade kille bredvid. Med sin ena hand i min. Vi med vår son. Vårt andra barn.Och vilket fint första år vi har haft tillsammans! Ser verkligen fram emot alla dagar, år, vi har framför oss. Min älskade familj och jag!