Hejdå eller på återseende kanske

Denna sommaren har jag varit ovanligt passiv på sociala medier. Jag har insett att jag mest blivit negativt påverkad av det. Så mycket hets hit och dit. Bilder av perfekta liv, händelserika dagar och bästa vänner överallt. Och det är ju på sitt sätt väldigt fint och bra. Men också för mycket på på ett annat. Som om syftet är att bräcka varandra med mer perfekta och händelserika liv. Jag har blivit lite stressad över att göra mer än jag egentligen känner för och orkar. Känt mig tråkig som inte delar med mig av det jag gjort. Känt press att leverera perfekta sommarbilder. Fått ångest-light om jag glömt fota någon händelse. Det har bara blivit en negativ karusell helt enkelt och jag har sluta lägga upp särskilt mycket. Inte heller njutit av att scrolla i flödet. Även om jag är väl medveten om att det som händer på sociala medier oftast bara är en bråkdel av andras liv, tänker jag att jag nog inte är ensam om att känna så ibland. Och kanske hade jag mått bra av en paus. Samtidigt vill man ju inte missa vad som händer. Ja ni vet. Man vill både ha kakan och äta upp den.