Stanna tiden bara ett litet slag

Om fyra veckor börjar jag jobba igen. Satan vad jag kommer att sakna att vara föräldraledig och få spendera varje dag med Juli. Att slippa sätta väckarklocka. Att stiga upp ur sängen först när hon vaknar eller när jag vaknar av mig själv, de dagar Matte går upp och tar henne. Att träffa vänner/familj som jobbar oregelbundet eller också är föräldralediga på vardagar, som om det vore helg. Att kunna träna när helst under dagen. Att ta dagen som den kommer. Som idag, inget särskilt planerat utöver babysim. Ändå blev det en jättefin dag. Åt lunch på en restaurang i närheten med busungen och Matte, drack kaffe i soffan när Juli sov och gick en långpromenad med en kompis som även stannade spontant på middag. Hon sjöng med Juli i famnen till barnlåtarna på tvn medan jag gjorde middag. Sen åt vi när Juli nattats och bara pratade i flera timmar. Åh vad det är med blandade känslor jag skriver detta. Det känns sjukt läskigt att börja jobba igen? Hur gör man efter så lång tid? Haha. Vet samtidigt att det kommer bli bra. Någon gång måste man ju tillbaka. Och jag kommer inte börja jobba 100% direkt, det får komma senare. Måste passa på att spendera så mycket tid som möjligt med henne innan inskolning i augusti. Vad som gör det hela lite lättare - att hon kommer ha det så himla bra med sin pappa som ska vara hemma med henne. <3