När man har större barn som ressällskap

Alla åldrar har sin charm men det är väldigt härligt med lite större barn när man är påsemester. Barn som är simkunniga eller i Lees fall flytkunniga.Det betyder att jag för första gången sen jag var 26 år har fått ligga ner och läsa under min semester. Jag har haft möjlighet att lyssna på podd, sluta ögonen och vila och slappna av mer än 5 min.För alla vi som är föräldrar vet att när barnen är små så är de inte stilla mer än några minuter samt har samma uppmärksamhet som en dagslända. De fladdrar runt och som föräldrar vågar man inte ens nysa för risken av att ha missat att ett barn har hoppat i poolen och drunknat, tappat glassen eller skjutit en boll i huvudet på någon liten unge som sitter i barnpoolen.Vi har rest med våra barn sen de var några månader så de är vana resenärer och vi har blivit vassare och vassare när det gäller föräldrahacks som man filat fram genom att ha gått på nitar och missöden.Vi har bland annat lärt oss att Lee aldrig får bränna sig eller få någon färg i solen, inte ens en liten antydan till rodnad eller solbränna.Han är nästan alltid klädd från huvud till fot i  solkläder och 50+ under kläderna hahaha.Vilka chips och snacks funkar, hur ska barnen sova för att det ska funka, vilken mat fungerar, vilka saker ska man ta med sig hemifrån och vad kan köpas på plats.Man skulle kunna tro att barnen är de mest komplicerade att semestra med men jag är nog den som är mest high maintenance av oss alla.Jag har som bekant bacillskräck så jag blir blek av hårstrån i frukostbuffén eller andra ofräscheter. Jag behöver att allt är rent och fläckar på handdukar eller liknande går fetbort. Där bryr sig ingen annan i familjen utan de lever på som vanligt medan jag blir gnällig och pipig och till slut instängd i mig själv och tyst.Min man har arbetat ut en semesterrutin även för mig så det går bättre nu ;).Han läser av när jag försöker dölja mina känslor.