29/3-2015
Här är ett porträtt jag målat av Fredrika Bremer (1801-1865) som av många anses vara kvinnorörelsens främsta pionjär i Sverige. Utöver författare var hon både djurrättsaktivist och välgörenhetsidkare. Min skola, Vackstanäs, grundades 1915 av Otto och Signe Broms och tjänade till en början syfte som en flickskola, typisk för tiden, där kvinnor fick lära sig lantbruksskötsel. Men 1993 övergick den till att bli ett gymnasium och Fredrika Bremer Förbundet är med i skolans styrelse. Om ni är kvicktänkta nu kanske ni har sett att min skola faktiskt fyller 100 år, jämnt, i år. Det tycker jag i alla fall är ganska häftigt. Jag önskar att den här revolutionerande tidiga, feministiska andan som Bremer stod för hade levt sig kvar och präglat min tid på skolan, men så har det inte riktigt blivit. Det kanske beror på att det är svårt att hänga med i svängarna när man är så pass isolerade där ute som vi är. Men det är bara en gissning från min sida. När jag gjorde henne i den här rosa färgskalan hade jag faktiskt inte en tanke på den moderna kvinnorörelsens kännetecken. Jag bara tyckte att det passade henne och uttrycket jag ville åt. Det blev lite pop-konstigt på något vis.