Josephine Beyer

Först och främst. Jag är inte utbildad inom detta jag skriver på något annat sätt än genom livets skola. Så mina begrepp och termer kanske inte stämmer överens med den facklitteratur som samhället räknar som trovärdig. Detta är mina personliga reflektioner på den resa jag själv gör genom tid och rum och det jag finner intressant längst med vägen.Detta är mitt sätt att hitta mig själv bortom depression och psykisk ohälsa. För vem är jag när jag börjar skala av? Vem är det som dyker upp där under alla lager jag byggt upp genom livet för att skydda mig och hur kan jag göra för att hjälpa mitt barn att inte behöva bygga upp dessa? Och finns det nått botemedel mot psykisk ohälsa? Jag är delvis uppvuxen på en förening som heter RSMH då min pappa i princip bodde där. Så sedan väldigt liten va dessa människor med massa olika diagnoser mina vänner. Diagnoserna va lika många som personerna och fler därtill. Det som fascinerade mig va att aldrig har jag mött så närvarande och sårbara människor so just där. Mitt i kärnan av utanförskap och psykisk ohälsa. Dom har lärt mig så mycket. Det är som att i skuggornas dal väcks mänskligheten till liv. Jag har rest runt i mina skuggor för att hitta min väg ut ur mörkret - och resan har bestått utav det mesta man kan hitta i denna världen i form av tantra-kurser, shamaner, kvinnocirklar, psykoterapeuter, trauma-behandling, ADHD-utredningar, hypnos-terapi, gestaltnings-terapi, EMDR, timeline-terapi, skogsbrand, Vipassana- meditation o.s.v.  Finns det ett sätt att förändra världen och synen på alla dessa diagnoser så att förhållningssättet till psykisk ohälsa förändras och i och med det så kan vi få en ”friskare” värld?  Jag har ingen aning men nått jag vet är att jag har en otroligt stark kraft och vilja att försöka.