Är alla dessa tankar bara ett hinder för att blockera det som är jag?

Jag har medvetet iakttagit min hjärna ett tag (3 år) och förundrats över hur mycket ”hitte-på” den håller med och hur otroligt omedvetet styrd jag är av telefon, push-notiser, Netflix, facebook, likes, online-spel, gaming, shopping, jakt på pengar, arbetsnarkomani. You name it, det jag känner är att jag helt enkelt blir lurad av att att dessa saker gör mig tillfredställd. Det är som ett lock som ligger ovanpå min egentliga potential, en illusion av välmående i stunden. När jag medvetet inte reagerar på dessa oändliga tankar och ”måsten” kan jag hitta in till en helt ny dimension av vem som är jag. Ett lugn som går att jämföras - men är så mycket härligare än den känsla tex alkohol eller Morfin ger (fick testa under IVF vid äggutplock). Där inget kommer åt mig, där all skit som kastas mot mig bara rinner av. Jag ser det men kan göra medvetet val om vad som är sant. Där under ligger också ett skapande, en lust och en otrolig kreativitet som ger en helt annan tillfredställelse än denna jakt på tillfälliga dopamin-påslag som är vårt tids - enligt mig stora problem. En understimulerad hjärna hittar helt enkelt på stimuli för att den vill användas. Den liksom vi vill känna sig behövd och i ett sammanhang. Så hur gör vi för att stimulera rätt så vi skapar välmående?  Jag har mött mycket missbruk i mina dagar i alla olika former och ser ett tydligt mönster. Jag tror jag fattar vad som eftersöks. Det är just detta lugnet. Missbruket är helt enkelt en jakt efter balans och denna balans kan skapas tillfälligt av medicin, alkohol, sex, shopping  m.m men man fallet snart tillbaka till det obalanserade självet och vi blir omedvetet styrda av denna jakt. Detta ser dom ”seende” och vi blir lätt utnyttjade.  Vägen till harmoni är enligt mig självinsikt och en förståelse av hur just jag funkar. Hur vi kan hjälpa varandra till detta tillstånd har jag många tankar om. Framförallt våga sätta gränser och hitta vad som är just mina gränser. Då hjälper man både sig själv och sin omgivning för allt hänger ihop. När du hittar din väg till balans bortom alla dessa impulser så hittar vi också det vi alla söker. Att sluta fred med oss själva och acceptera det vi inte just nu kan förändra, mod att ändra det jag kan, och med tiden kommer visdomen så jag kan se skillnaden. Vi måste sluta fly ifrån oss själva och hitta modet att titta in och lära oss förstå vad kroppen vill säga oss istället för att trycka ner det.