Pojkarna, Bokanalys

Analysen av ‘Pojkarna’ är skriven som en litteratursociologisk analys med inriktning genus. _________________________________ ‘Pojkarna’ är en roman skriven av den svenska författaren Jessica Schiefauer och gavs ut sommaren 2011. Boken handlar om hur livet förändras för bästa kompisarna Momo, Kim och Bella efter fyndet av en magisk orkidé som förvandlar dem till pojkar. I boken har Schiefauer satt känslor och identitet i fokus. När vi först introduceras till tjejerna har de just fyllt 14 år, men de är inte våra vanliga stereotypa tonårstjejer, tvärtom fruktar de dagen de ska förvandlas till kvinnor och kämpar ihärdigt för att stå emot hormoner, bråk och allt annat som ordet “tonåring” har att medföra. Momo; det fartfyllda och känslosamma konstnärsbarnet, Bella; den slutna flickan med gröna fingrar och en trasig familj och Kim; berättaren av historien och flickan född i fel kropp. För tjejerna med ångest över vetskapen att de en dag kommer överge barnlekarna och övergå till vuxna standarder och att tvingas anpassa sig efter den förbestämda “kvinnomallen” var fyndet av fröet och dess magiska egenskaper något fantastiskt till en början; en ny lek och en öppning till en främmande värld. Men liksom med andra lekar blev det för mycket och Bella och Momo började tröttna på de nattliga äventyren och galenskaperna. Däremot delade inte Kim deras åsikt och kände ett starkare band till förvandlingen mer än att det bara var en lek; leken hade kommit till att bli hennes liv, hennes verklighet. Boken är skriven i jagform där huvudpersonen Kim är berättaren. Detta gör att det är svårt att ta reda på om de värderingar och känslor som ibland tas upp i boken är Kims eller författarens egna åsikter. Dessutom är boken skriven som en cirkelkomposition; alltså att den både börjar och slutar i slutet av händelseförloppet, vilket även gör bytet av tempus närvarande utmed handlingen. Schiefauer har även arbetat utanför ramarna och delat in boken efter event i handlingen snarare än kapitel, vilket gör att det både känns mer personligt, då det inte är lika uppstyltat som en traditionell bok, men samtidigt känns det även hoppigt och förvirrande vid många tillfällen, då de olika delarna ibland inte alls hänger ihop utan snarare bryter av handlingen när de kommit en bit i ett avsnitt. Däremot följer de olika eventen i kronologisk ordning vilket gör att det fortfarande är lätt att guida sig genom boken. Ännu ett intressant perspektiv på skrivandet är hur Schiefauer utan att ordagrant berätta om olika känslor och uttryck ändå kan formulera detta genom att istället beskriva saker som handlingar, kroppsspråk och miljöbeskrivningar, nästan på samma sätt som under romantikens texter och litteratur även om ämnet här är mer allvarsamt. Detta gör att boken snarare känns som en saga än en roman, vilket nog även var Schiefauers mening istället för att bli vårt vanliga ungdomsdrama. Och med dessa mycket visuella beskrivningar känns boken och handlingen mer ‘riktig’ i det avseendet att händelserna är så detaljerade och man riktigt förstår karaktärernas handlingar och val på ett annat sätt än om hon (refererar till Schiefauer) endast skulle skriva handlingen rakt av. ‘Ett energiknippe var hon, drog med mig på basarer och loppisar i stadens utkanter, satte konstiga hattar på mitt huvud och hängde fula sjalar runt min hals, sade “Köp dem!” och jag skrattade och sade “Nähä du, aldrig i livet.” Då log Momo och köpte dem själv, hur fula de än var.’(s. 16) [Ovan är ett exempel på Schiefauers sätt att förmedla känslor genom ett bildligt språk.] En sak som måste klargöras innan resterande del av analysen är namnet på huvudpersonen; Kim. Namnet ‘Kim’ är ett androgynt namn, alltså är det inte bundet till ett specifikt kön. Anledningen till att författaren valde just namnet Kim till huvudpersonen kan vara just för att det ska vara möjligt att se även denne som en androgyn person, eller att kunna placera in hen som både tjej och kille genom boken, till skillnad från de andra tjejerna som vid omvandling till killar ges nya namn. En viktig fråga som kan ställas till boken är, varför vill Kim vara kille egentligen? En sak som lockar till att vara kille är alla de friheter och möjligheter hon känner att hon har tillgång till. Tony, de nattliga äventyren,  den fysiska styrkan och känslan av kontroll är saker hon saknade i flickkroppen. Att slippa utsättas för samhällets förtryck och tydliga struktur för hur tjejer ska vara; hjälplösa, fina, utseendefixerade och beroende av andra. Hon vill slippa känna maktlösheten över sig själv, slippa höra skällsorden och slagen. Slippa bli ignorerad och förlöjligad när hon ber vuxna om hjälp mot killarna bara för att “killar är killar”. ‘Min kropp satt på mig som något främmande, en gummidräkt som klibbade och kliade, men hur jag än rev och skrapade med naglarna satt den där den satt.’ - Kim (s.19) Vändpunkten för Kim är sedan någon gång där hen känner skuld över vad hen gjort som kille, och vad andra killar tidigare har gjort mot tjejer. Det som tydligt markerar slutet är när Tony försöker våldta en annan flicka, vilket Kim sedan stoppar. Troligtvis insåg hen att det finns negativa sidor med att vara båda könen, en punkt som Schiefauer gärna vill förmedla. Däremot kan man diskutera vidare slutet där Kim tydligt inte känner någon som helst koppling till något av könen, där hen känner sig förolämpad över att en man tar hen för att vara kille, och visar upp sitt kvinnliga kön för honom för att motbevisa. Det som nämns samtidigt är att det inte spelar någon roll för Kim att visa upp kvinnokönet eller ej, då hen inte längre känner någon koppling till det, att kroppen bara är en dåligt sittande maskeraddräkt. Åsikterna som tas upp riktas ibland nästan lite för kritiskt och hårt åt ett håll, där ett exempel kan vara hur Kim och de andra tjejerna i boken generaliserar pojkars beteende och får verkligheten att låta som att alla killar beter sig illa. Om detta då är författarens egna åsikter äv svårt att veta, i och med att boken är skriven i just jagform. Oavsett vad, varför väljer författaren att ge en förvrängd bild av killar där alla manliga karaktärer som nämns är hårda, äckliga och perversa? Och varför väljer hon att låta huvudkaraktären (Kim) först ha tro sig funnit sitt riktiga jag som kille för att sedan mot slutet av handlingen tveka och istället säga att ‘ingen kropp passar henne’? ‘Några pojkar går förbi några flickor och strax innan de är i jämnhöjd med varandra sätter en av pojkarna sin underarm framför gylfen och låter den sprätta upp som en ståkuk ut från skrevet. Han spänner armen, knyter näven, härmar ljud han hört i filmerna han sett tillsammans med andra pojkar. En annan pojke uppmärksammar hans gest, bidrar med att trycka in tungan i kindens insida upprepade gånger. Sedan stämmer de upp i ett unisont ylande, öser hela repertoaren av köttiga porrfilmsrepliker över flickorna.’(s. 22) Om vi nu kollar på möjliga orsaker till bokens överdrivna generalisering över det manliga könets beteende: Att författaren vinklar och lyser upp problemet till tjejernas fördel för att sympatisera och näst intill få killarna att framstå som brutala, äckliga svin kan vara en reaktion på normaliseringen av våld mot kvinnor och att öppet uttrycka sig sexuellt och ofredande idag. Men om vi djupdyker i boken och tittar på detaljerna, ser vi att det inte bara är killar som förvrängs. Schiefauer har även hos flickor gett en som helhet negativ bild där de presenteras som svaga, sköra, lättmanipulerade och sexuella. En troligare orsak då till generaliseringen är att Schiefauer medvetet kritiserar båda könens stereotyper för att väcka reaktioner från läsare. Dessutom kan man prata om om det verkligen är könen Schiefauer kritiserar eller om det egentligen är genuset, alltså vilket kön man känner sig som. Att hon kanske menar att man är indirekt påverkad av samhällets normer för hur man ska bete sig när man känner sig som ett visst kön, vilket kan påverka individerna negativt till att bete sig på ett skadligt vis. En del av boken som stödjer denna teori är hur vi ser Kims beteendeförändring när hen känner sig som tjej jämfört med kille även om hen fortfarande är i kroppen tillhörande motsatta könet. När det kommer till böcker inspireras författare ofta av dagens samtid och viktiga event. Förutom att boken handlar om förtryck och stereotyper handlar den även om hur det är att inte veta vem man är och att älska någon av samma kön. Redan år 2011 när boken gavs ut samt de närmsta åren innan det hade hbtq-rörelsen gjort stora framsteg och varit aktiva i media, där bland annat rätten för samkönade giftermål i Norge hade uppmärksammats. Efter en attack i Tel Aviv, Israel den 1:a augusti 2009, där en maskerad man öppnade eld mot ungdomar utanför ett center för homosexuella och tog två personers liv, uppmärksammades händelsen på en internationell nivå och väckte starka reaktioner. Detta kan vara en händelse som sedan inspirerade Schiefauer till att själv skriva boken, och kanske även la grunden till karaktären Tony, som inte öppet visar att han gillar killar (Kim), då han kanske är rädd att andra ska döma honom eller lämna honom. ‘Tony var en tryckande tyngd över min kropp, han höll fast mig mot mossan. Jag såg förvåningen i hans ögon. Han visste att jag kände. Någonting pumpade i hans kuk, och han visste att jag kände det. Och där, i den mörka skogen på den lena barrmattan, skulle jag kunnat öppna en ny verklighet. Jag skulle ha kunnat ta Tonys huvud mellan mina händer, jag skulle kunnat kyssa honom på munnen med mina pojkläppar, jag skulle kunnat viska till honom att det kunde vara så, att vi fick, att det skulle vara så, att det inte fanns något att vara rädd för.’(s. 131) Avslutligen, bokens syfte och Schiefauers mål var troligtvis att genom förvrängda könsstereotyper, övergeneralisering, och problematik som kommer med tonåren och kärlek försöka nå ut till läsare och kanske hjälpa till att upplysa om många av de problem som påverkar ungdomar och närstående idag. ps: om någon av mina lärare läser detta och tror att jag kopierat en redan existerande bokanalys på Devote; hej det är Julia 9:1 (jag lovarヽ(◔ω◔)ﾉ )