Min förlossningsberättelse
Även ett kjejsarsnitt är en förlossning och här kommer berättelsen om hur Bosse kom till världen. Jag hade bestämt mig redan innan för att Bosses födelsedag skulle bli en peppig dag så när larmet ringde på morgonen satte jag på Födelsedag av Per Gessle i högtalarna. 5 minuter senare ringde sjukhuset och frågade om vi kunde komma in om 30 minuter istället för om 2 timmar! Så var det bestämt! Jag tog en snabb dusch och sen åkte vi raka vägen mot sjukhuset. Jag tror det var bra. Det fanns liksom inte tid att bli rädd. Allt gick undan. Vi fick byta om och sen ganska direkt komma till operationsrummet där Frans fick vara med ända tills de började söva mig. Det var inte mysigt att sätta kateter men annars var det en konstig men speciell stund.Frans fick då gå in i rummet brevid och 4 minuter senare dundrade läkarna in med Bosse. Frans var i chock. Jag sov gott. Barnläkarna gjorde en snabb koll av Bosse men sa ganska direkt att de inte behövdes mer där för Bosse var frisk som en nötkärna! Frans fick Bosse till bröstet Cirka 30-40 minuter senare vaknade jag av att alla pratade med mig och jag förstod inte varför de var så störiga och störde min sköna sömn (trodde jag, tydligen hade vi pratat ett tag haha). När jag väl kom till medvetande på riktigt hade jag jätteont i magen och de kom snabbt med mer smärtlindring. Sen tittade jag åt sidan och där satt Frans med Bosse i famnen. Jag fick upp honom till mig i sängen och det kändes overkligt. Men underbart är kort. En minut senare började jag må jätteilla så Frans fick ta Bosse och jag fick en påse att spy i. Sen rullades vi till vårt rum på BB. Där fick jag upp Bosse på bröstet och livet var förändrat för alltid Första natten på BB sov jag max 15 minuter. Allt var för sjukt. Hur är det ens mänskligt att somna ifrån sin nya bebis?? Man vill ju bara titta på honom!Man kan väl säga att det tog ut sin rätt dag 2. Jag var så trött av all anspänning och uppladdning som jag hade byggt upp inför förlossningen och POFF så var jag mamma. En chock för kropp och psyke som var svår att hantera. Ännu svårare med så lite sömn i kroppen och en tsunami av mamma hormoner som stormade. Det resulterade i att jag var tvungen att ha Bosse på mig eller hos mig hela tiden. Helt naturliga mammainstinkter egentligen. Dock fick jag paniiiiiik när han var någon annanstans än hos mig. Jag spände mig och skakade vilket i sin tur ledde till att jag fick jätteont i magen eftersom jag inte fick spänna magmusklerna över huvud taget... Det blev ohållbart och tillslut fick jag en sobril och vi gick vi med på att låta barnmorskan ta Bosse under ett tag den andra natten så jag skulle få lite sömn och komma tillbaks på banan. Det gjorde gott. När jag vaknade fyra timmar senare klickade jag på knappen och poff så var Bosse hos mig igen ❤️ Resten va dagarna på BB bestod av att sakta med säkert komma upp på benen igen. Steg för steg. Ställa mig upp, ta ut kateter, ta en dusch, kunna skita osv... Det var en magisk känsla när vi äntligen fick lämna BB efter tre dygn där. Väl hemma har allt gått såå mycket bättre än på BB. Här är vi trygga och gör saker på vårt sätt. Allt har hittils gått superbra och vi njuter megamycket av varje sekund tillsammans med vår nya familjemedlem ❤️ Min kropp har återhämtat sig sååå bra! Jag går långa barnvagnspromenader, har slutat med smärtstillande och blöder knappt alls längre.Den här förlossningsupplevelsen är så långt över min förväntan ❤️