Att vara medberoende
Kommer skriva ** istället för namnJag har varit fast i ett starkt medberoende, men vilket jag börja komma mer och mer ur. Jag tror inte någon som inte varit i det förstår hur illa det kan gå. Att man blir som fast i allt och inte är sig själv.Hur det påverkar hela ens liv, hur det styr en, hur ångsten, hur man förändras och alla lögner. Hur du förändras ifrån att vara dig själv, till att förändras helt. Jag har aldrig menat att vara elak emot någon som varit med mig under tiden jag var så fast.Nu menar jag INTE att jag var fast med droger, utan min ''drog'' var den jag var medberoende med. Att all min vakna tid gick ut på att vara livvakt, jag tog allt ansvar, jag valde inte att bli så djupt medberoende som jag blev.Har ALDRIG menat att såra eller skada någons känslor. Jag var inte mig själv, jag var en helt annan person. Som gjorde allt för **, torka upp kräk, ringt sos, gjort konstgjord andning, vari vaken nätter för att ** inte ska dö pga en överdos. Jag vågade inte åka iväg för jag var rädd att ** skulle dö eller bli tagen ifrån mig. Att ** skulle tas ifrån mig. Att polisen skulle ta ** till sis eller psyk. Jag var så rädd och så ensam med alla tankar. Min ångest kickade in så fort ** inte svara. Fick katastrof tankar att nu är ** död.Jag har förlorat så många pga medberoendet jag var i, jag förlorade även vänner, jag förlora tilliten hos andra, jag förlorade mig själv.Jag var inte mig själv. Ingen förstod eller förstår mig. Jag var ett rövhål! Jag ser det mer och mer. Hur jag krossade mina vänners psykiska mående. Deras tillit och lusten att vara med mig eller vara min vän.Jag kan inget annat än att be om ursäkt, jag visste inte bättre pga mitt medberoende. Jag skyller inte allt på medberoende beteendet. Men det var en stor del som tog över min hjärna. Det var som jag stod utanför min kropp och inte kunna styra min kropp. Önskar fler förstod hur det är att vara medberoende. För det är inte lätt, det är inte bara sluta poff. Det kräver massor. Missbrukare ljuger extremt men som medberoende gick jag på allt, jag valde bort mina riktiga vänner och la all tid på **. Jag var en sån hemsk människa en hemsk vän. Jag känner mig så ensam i detta, jag känner mig så ensam i livet. Alla tankar, händelser, ger mig ånger. Trauman jag fått som medberoende. Känner mig liten och svag.Tårarna rinner varje kväll, mina skuldkänslor och hatet emot mig när jag tänker på hur elak jag var, hur mycket jag sår, hur jag skada mina vänner och familj. Även hur jag skadat mig psykiskt. Saker ingen vet och ingen ska veta. Att vara medberoende är inte lätt och det är svårt att ta sig ur. Jag hoppas att jag en dag blir fri, för just nu är det smärta och sorg.Till mitt kompisgäng Förlåt för allt, förlåt för hur ja var och sa. Förlåt för ni fick se mig sjuk i medberoende. Förlåt för jag prioriterade ** och sket i allt. Förlåt för jag hamna i ett medberoende. Förlåt att jag var en sån hemsk vän. Önskar att ni aldrig behövde gå igenom när jag var som sjukast i medberoende. Jag vet att vissa av er inte är pepp på vara min vän eller har sagt upp. Jag önskar att jag sätt allt med andra ögon snabbare. Jag mår så dåligt och skäms över hur jag behandlat er. Jag gjorde inte det för att vara elak, jag kunde inte styra min kropp. Förlåt