Sängen ifrån helvetet (TW bältesläggning & bild ifrån Google)
Inom slutenvården finns säng som ALLA hatar. Den sängen man är rädd för, sängen som ger trauman. Ökad ångest och panik. Det är en mardröm att hamna där. Den skadar och den ger trauman. Vissa gånger missbrukas denna säng för man är jobbig. Att man låter mycket. När jag hamna där första gåmgen frös jag till is. Paniken växte jag satt verkligen fast. Kunde inte ta mig loss. Paniken när dom drar bort kläderna för ge tvångs injektioner. Skriker jag vill inte ha knark. Ingen lyssnade på mitt skrikande. Läggas på en filt på en, så inte hela avdelningen ska se. Folk fattar när man rullas ut på en säng med filt. Klart man ser repen på, sitter på sängen och mig. Ingen kommer utan med en sång med fyra till fem skötare, sjuksköterskor och läkare. Rullas ner till en annan avd, för man är för sjuk. Ligga på i den sängen i fyra timmar, fastspänd, händerna blir blåa/lila för banden sitter för hårt. Ligga på magen i fyra timmar, det är hemskt. Det gör ont i hela kroppen.Ingen bryr sig oavsett att det gör ont. Man är så hjälplös. Man väntar på att läkare ska säga att orden ”ni kan släppa ut henne” . Sen bli lämnad ännu mer skadad sen innan. Dagen efter hamna i den jävla sängen igen. Får ligga dör en timme extra, för skötarna inte lyssnar när man bönar och ber att dom ska ringa läkaren. Men ingen vill, tillslut ringer dom, och efter det släpper dom mig. Inge förlåt eller något. Bli lämnade i ett kallt rum gråtandes. Men ingen bryr sig. Man är bara en jobbig patient, som bara är där och är i vägen. slutenvården har skadad mig, krossat och gett mig trauma som aldrig kommer försvinna.