Fredag 15 november. 128 sidor...

Hej igen! Efter att - för c:a ett och ett halvt år sedan - ha skrivit ett 25-tal A 4-sidor på den nya boken, återupptog jag skrivandet i månadsskiftet januari/februari. Därefter jobbade jag på ganska intensivt under ett halvår, för att - och det mycket p.g.a. bärplockningen - återigen göra ett litet "break".  Nu är emellertid detta s.k. break över och nu har jag satt igång på nytt. 128 A 4-sidor är skrivna och nu tänkte jag gå in i sista fasen, så tanken är väl att allt ska vara färdigt någon gång i mars/april. Hur som helst; här kommer ett urklipp av det senaste kapitlet: Sedan satte dom sig i bilen och åkte in till Ryås centrum. Det handlade om en liten färd på ett par kilometer. Framme vid Alegatan fortsatte han en bit och så parkerade Lennart bilen samt betalade parkeringsavgiften. Efter några hundra meters promenad ankom dom målet och så gick dom in. Där satt den optimistiske killen med glättigt humör och log sitt allra bredaste smajl. ”Problem… eller?” ”Det kan du ge dig fan på!” svarade en minst sagt irriterad Lennart. ”Vad är det då?” ”Ja, för det första har jag fått åka hit en andra gång, betalat ytterligare en parkeringsavgift och så för det andra, det värsta av allt… det går ju inte fram nåra signaler till hennes telefon då jag ringer och det går inte att ringa från hennes heller.” ”Märkligt! Det får vi kolla upp!” ”Ja och se nu till att det fungerar. Jag går inte här ifrån innan vi har kontrollringt.” ”Mmm… Nu ska vi se…” Den glättige killen öppnade upp telefonerna på dess baksidor. ”Ja nu ser jag… jag har ju blandat ihop SIM-korten!” upplyste han under det att han bytte dessa. ”Menar du att hennes sitter i min telefon och vice versa?” ”Nånting ditåt… ja.” ”Säg som det är. Du har ju inte ens satt i hennes SIM-kort”, påstod Lennart, då han helt plötsligt fick se att den glättige killen tog en liten plastbit, som låg på bordet. ”Mmm… kanske det, men nu är det i alla fall ordnat!” ”Det är ju bedrövligt, men jag litar inte på att allt är riktigt innan vi har provringt!” ”Nähä, men gör det då!” tyckte den glättige killen, som – antagligen på grund av Lennarts upprördhet – ändrat lite av sitt sorglösa tonläge. ”Ja, jag ringer nu!” replikerade Lennart och strax därefter ljöd Monikas ringsignal. ”Tur för dig!” sa han i riktning mot den numera skamsne och slokörade killen. Sedan lämnade paret Fransson Telenors butik i Ryås. Här visar jag också den plats där jag sitter och skriver, vilket faktiskt är i köket. Vi hörs!