första veckan hemma

Hallå! Hur är läget med er? Nu har det gått en vecka hemma på min graviditetspenning. Som jag nämnde för er var målet att göra någon fysisk aktivitet varje dag, måndag - fredag. Och det lyckades! Förra måndagen körde jag ett träningspass som sagt utifrån de övningar jag länkade om. Tisdagen bjöd på promenad, onsdagen yoga, torsdagen lite dans och fredagen bjöd på hemma gympa med Fia på SvT 1 kl. 9:10 samt en kortare promenad på grund av ville fånga solen. Jag har inget krav på hur längre jag ska hålla igång. Det som är rekommenderat till samtliga i befolkningen är juminst 30 minuter fysisk aktivitet per dag. Jag har varit nöjd så länge som jag har kunnat utföra något. En promenad på 20 minuter räcker gott och väl för mig, sen börjar det göra ont över blygdben och i bäckenet och jag behöver en paus. Så jag är super nöjd över att jag lyckades förra veckan!  Jag fick även lite sällskap i fredags till hemma gympan. Det började såhär, lugnt och fint. Han satt mest och följde rörelserna med huvudet. Ett tu tre var hela överkroppen uppsträckt mot tv:n och tassarna på skärmen. Så antar att även Ozzy tyckte att hemma gympan faktiskt såg rolig ut ;)  Det bjöds även på lite promenad under helgen tillsammans med Marcus. Solen har inte visat sig mycket, men den smög sig fram vid ett kortare tillfälle och det tillfället lyckades vi fånga. Idag däremot har det inte blivit många knop gjorda och det kommer så även att få vara. Jag har börjat sova allt sämre om nätterna och mådde på det väldigt illa imorse. Så det var bara att somna om en stund efter att Marcus åkt till jobbet och låta kroppen få vila en stund. Som sagt, mitt mål är att vara fysiskt aktiv varje dag, men dagar som idag går det helt enkelt inte och det måste också få vara okej. Jag försöker anpassa mig efter kroppen och hur den mår. Men jag föredrar de dagar jag orkar att vara aktiv. Jag tycker om den rutinen på morgonen. Jag försöker att ha en sak per dag att sysselsätta mig med. Så idag har jag tvättat klart det sista av knoddens kläder. Jag vill ha någon form av rutin och sedan aktivt vila när jag behöver. Jag tror det kommer vara gynnande för mig i denna väntan. Gynnande på så vis för att få känna av en skillnad mellan vardag och helg och fortfarande få känna den där skönhets känslan som kommer på fredagar kl. 16. Nu ska väl jag snart kila och ta ett mellanmål. Efter att Marcus slutat jobbet ska vi åka för att hämta våran barnvagn som nu står redo och väntar. Jag tycker egentligen inte om att vi behöver springa in i en butik idag. Men vi valde denna dag på grund av att folk ännu inte fått varken barnbidrag eller lön, så vi hoppas att det genererar i mindre folk på plats. Vi kommer även att komma till butiken inte långt innan de stänger och föregående gång vi gjorde på det sättet var det i princip tomt i butiken. Så hoppas på det bästa! Igår tog Marcus även denna bild på mig när jag inte märkte. Ozzy och jag stod och tjåkade vid fönstret. Magen växer allt mer och på torsdag är det dags för barnmorskan igen. Knodden beräknas nu komma om mindre än två månader. Som jag hoppas att denna tid går relativt fort!En annan märklig sak på tal om något helt annat. Det blir väldigt tydligt för mig hur snedvriden uppfattning man har om sig själv och sin kropp. Jag känner mig nämligen inte så stor alla dagar. Det känns ungefär som vanligt förutom de dagar jag får ont och blir obekvämt tung. Men för det mesta känner jag mig inte så stor, det känns som vanligt. Magen har ju växt, jag ser ju det på bild. Men i mina snedvridna tankar och verklighetsuppfattning om min kropp, är jag lika "stor" som i vanliga fall när jag inte är gravid. Men jag ser ju på bilden att så inte är fallet. Nu säger jag inte att det är något fel med att vara varken stor, liten, knubbig eller smal. Men den här normen som finns i samhället, som jag vuxit upp med, har satt en stämpel i mig uppenbarligen där min uppfattning av mig själv inte stämmer överens med verkligheten. För det som jag med säkerhet vet i alla fall är att min kropp inte har stämt överens med den norm som existerat under alla år. Den norm som nu sakteligen börjar brytas ner och man börjar se att alla kroppsformer får ta plats i samhället. Tack och lov! För nu blev det väldigt tydligt för mig hur snedvriden uppfattning man har om sig själv, bara för att man inte passat in i någon så kallad mall. Tragiskt. Nu snöade jag iväg lite. Mellanmål var det jag skulle ta tag i. Men kände bara att jag behövde få ur mig detta. Den tanken som farit runt i mitt huvud sedan Marcus tog bilden. Anledningen till att han ens tog den, jag tror inte att det syns ibland att jag är gravid och blir då ledsen över det. Men jo, det syns ju uppenbarligen. Så nu ska jag kila vidare. Mellanmål, hämta banvagn och sedan fortsätta räkna ner dagarna till knoddens ankomst! Ta hand om er!