påminnelse till mig

Hej!Hur är läget hos er? Här rullar dagarna på så sakteligen. Väntan efter knodden är fortsatt lång och tråkig. Han beräknas födas imorgon, men alla tidigare känningar är som borta och jag är nu inställd på att vi kommer hinna med minst en hinnsvepning innan denna lille krabat väljer att göra entré till världen.I övrigt passar vi på att göra sådana där "tråkiga" saker nu innan bebis kommer. Tråkiga saker, men ack så viktiga, men inte lika mysiga saker som att tvätta bebiskläderna typ. Vi har jämfört olika barnförsäkringar och kommit fram till vilket försäkringsbolag vi vill välja, jämfört förskolor och kontaktat kommunen för att fråga hur det fungerar med kö systemet. Sådana där viktiga saker som man inte riktigt kommer ha tid eller fokus på senare. Så nej, det händer inte mycket här hemma just nu. Vi bara väntar, äter, sover, vilar, väntar. Under hela graviditeten har jag skrivit till knodden. Jag har skrivit små uppdateringar om hur graviditeten går, hur ultraljuden har fungerat, hur han utvecklas, hur hans rörelser känns, funderingar om hur familjelivet kommer att bli, vem han kommer likna och lite annat smått och gott som man funderar på såhär när ett liv växer inom sig. Då min egna mamma glömt det mesta de gånger jag frågat om hennes erfarenheter, tänkte jag att det kunde vara kul för knodden tills när han blir vuxen om han vill ha barn, att få ta del av de erfarenheter och tankar som jag hade när vi väntade honom. Men det slog mig när jag satt och skrev senast till honom, att jag har egentligen inte skrivit så mycket till mig själv för att komma ihåg. Inte mer än det som står på denna sida. Så jag tänkte att jag skulle göra det nu, innan jag glömmer alla känslor och tankar som man kanske inte pratar om alltför ofta.  - Just nu tycker jag att det är skit tråkigt och jobbigt att vara gravid. Detta med att bara vänta utan att själv kunna göra någonting är jag super dålig på, tålamodet tryter och bitvis blir jag nedstämd. (När jag skriver det eller tänker det, att jag tycker det är tråkigt att vara gravid just nu, får jag dåligt samvete. Jag är min kropp tacksam för att den fungerar, att den bär mig och mitt barn. Jag borde inte få känna så, att det bitvis är tungt och nedstämmande att vara gravid just nu. Jag borde enbart vara tacksam för att jag ens är gravid.)Så de dagar jag faktiskt mår dåligt i min egna person över att vara gravid, då typ utsätter jag mig själv för mom-shaming. Men påminnelse till mig själv, det är okej att vissa dagar känna att det är jobbigt att vara gravid. Kroppen är i ständig förändring, hormonerna spökar upp och ner, känslostormarna som är crazy banana, begränsningen i att inte kunna röra sig som man önskar och vill, inte kunna äta allt vad man vill. Det är mycket som sker under dessa 9 månader....att då ställa kravet och pressen på sig själv att man varje dag i 40 veckor enbart ska vara glad, det funkar inte. Så det är okej att inte varje dag må bra i att vara gravid. - Det är okej att må sämre rent psykiskt i veck 40 än i vecka 12. Det är okej att oroa sig över barnets rörelser och undra om barnet lever. Det är okej att halsa en burk pepsi ibland för att få igång barnet i magen. Det är okej att gå och peta på magen för att lyckas få en reaktion i form av en buff inifrån. - Det är okej att längta till små dejter med sin partner där barnet inte kommer vara med. Det är okej att vilja ha egen tid. Det är okej att inte spendera all vaken eller sovande tid med sitt barn. Frida, det kommer inte göra dig till en sämre mamma. - Det är okej att arbeta 100 % samtidigt som man har barn. Det är okej att barnet får gå på förskola. Det är okej och gör dig inte till en sämre förälder för att du inte ser till att vara hemma så mycket som möjligt med ditt barn. Det är okej om barnet får gå sena dagar på förskola och det är okej att inte kunna hämta innan mellis varje dag. - Det är okej att återgå till jobbet innan barnet fyllt ett år och låta den andra partnern vara föräldraledig. Frida, det kommer inte göra dig till en sämre mamma. - Det är okej att ha egna drömmar och mål fast att man har barn. - Det är okej att inte alltid veta vad man ska göra för att trösta sitt barn. Dagarna när knodden kommer vara otröstlig och gråta oavsett vad jag gör, de dagarna kommer att komma och det gör mig inte till en sämre förälder. - De dagar då jag och mitt barn blir "osams" kommer att komma. De dagar då tålamodet och energin inte finns vilket resulterar i en mindre pedagogisk mamma kommer att komma. Men det kommer inte att göra mig till en sämre förälder.- De gånger vi glömmer att packa ner rätt saker till förskolan/skolan kommer att komma, men det kommer att vara okej. Alla glömmer ibland. - De gånger vi inte har energi till att leka, hitta på stimulerande och utvecklande aktiviteter, utan istället myser i soffan och kollar på film - de dagarna kommer att komma. Det kommer inte göra dig till sämre förälder. - De gångerna ni inte orkar göra egna klämmisar, utan barnen får något färdigköpt med e-ämnen i, de stunderna kommer att komma och det är helt okej! Föräldralivet ändå, det finns inget facit. Vissa dagar kommer vara strålande, andra dagar kommer vi att känna oss som världens sämsta föräldrar. Det kommer att vara så och det kommer att vara helt okej. Det finns inget facit och vissa dagar kommer det bli knas, men det är också en del av det hela och det kommer att vara helt okej!