Älskade Charlie

Varje morgon väcker du mig, jag sätter mig på toaletten och du hoppar upp i mitt knä. Du gosar ner ditt mjuka huvud i min hand och vill att jag ska klappa dig på öronen. Nästan dra i dem, som mamma brukar göra när du är på besök där. Ibland tänker jag att du måste ha slut på kurr, så mycket som du kurrar. Och ibland tänker jag också att du måste för bövelen ha slut på bus, så mycket som du busar.Den 22 maj flyttade Charlie in till mig. En månad tidigare följde Selina med mig till Grängesberg, en bit utanför Ludvika. Jag hade länge letat efter den här rasen, som ska vara en lite allergivänligare (Sibirisk, Neva Masquerade), men sa att jag "bara ska kolla hur han ser ut". Vi kommer in i köket där uppfödaren har samlat kullen, hon pekar under bordet och säger "där har du honom". Jag möts av en ynklig blick och vinglig liten kropp på fyra minimala tassar. I helvete heller, att jag "bara ska kolla". Vi gosade en stund, jag skrev under alla papper och stängde dörren bakom oss. Vad fan hände precis? Jag som har gått och längtat, tjatat och drömt om katt ända sen typ 2015 när jag flyttade hemifrån. Att äntligen få göra det. Ingen person som stoppade mig och sa "det är inte läge". Att få bestämma helt själv. Så då tänkte jag - det kommer ju aldrig bli mer läge än nu. Visserligen var han inte så allergivänlig som tänkt, men jag kommer till det.Sedan dess har vi haft en otrolig resa. De första dagarna satt du mest förtvivlad under soffan, tittade ut för att snabbt vända tillbaka så fort jag försökte röra vid dig. Ibland försökte du jama, som om du höll på att lära dig hur man gjorde. Dagarna gick, och tillslut vågade du dig fram till både matskål, kattlåda och mattes famn. Sen dess har det varit full rulle, minst sagt. 0 eller 100. Sovandes eller klättrandes. Min allergi har fått några knäpp på nosen, men har börjat lugna sig lite. Jag har köpt luftrenare, allergispray till textilier, äter allergimedicin rätt ofta, dammsuger som en galning (mer än innan), ger dig torrfoder för mindre allergener, äter kosttillskott och badar dig ibland med allergischampo. Och allt är så jävla, jävla värt. Det är till och med värt det när jag möts av jord på golvet i köket, kattsand i vardagsrummet och att du nu tycker det är jättekul att pilla bort silen till golvbrunnen i duschen. Till och med värt, trots att jag får stänga in dig i köket för att jag ens ska kunna delta i ett kort möte med jobbet utan att du klättrar upp högst upp på min kontorsstol och busar i mitt hår.Och den här herren lämnar mig förhoppningsvis inte, även om han tycker jag är tråkig som inte kan leka dygnets alla timmar. Jag har en dröm om att skaffa hus så du får vara lite utomhus också, men det är nog många år tills dess. Hur som helst, jag har fått en ny bästa vän ❤️