Det har varit en mardrömsvecka...

Hej på er allihopa! 😊  Den senaste veckan har vi mått piss rent ut sagt... Jag vet inte om ni minns att Amandus var inne på sjukhuset i feb/mars. Då fick han något som kallas för invagination, det är när tarmen går in i sig själv. Amandus fick det två gånger då i feb/mars och i torsdags förra veckan fick han tillbaka det igen. Jag fick ringa hem Sebastian från jobbet så han kunde skjutsa in oss till barnakuten i Lund. De konstaterade att det var invagination igen och gjorde samma ingrepp som då i feb/mars. Vi fick åka hem på fredagen. På kvällen skulle jag ut med kollegorna och äta i Sjöbo så jag gjorde mig iordning och åkte vid 16.45. Runt 18.15 ringde Sebastian och sa att vi fick åka in igen eftersom Amandus magsmärtor var tillbaka. Jag skyndade hem i ren panik. Vi åkte in igen. Samma sak en gång till. Detta var alltså fjärde gången han fick invagination. De gjorde samma ingrepp som förra gången, alltså inget kirurgiskt ingrepp. På morgonen på lördagen kom ssk in och skulle ge medicin eller var det var. Då fick han ont igen. Jag såg på honom var det var för smärta. Invaginationen var tillbaka en femte gång. Ssk förstod nog inte vad jag menade när jag sa att hans smärtor var tillbaka igen så jag förtydligade och sa att jag var 99,9% säker på att invaginationen var tillbaka igen. Hon ringde röntgen och kirurgen direkt. Vi fick göra samma undersökningar igen med röntgen och ultraljud. Där kunde man konstatera invagination IGEN. Då hade vi bestämt tillsammans med barnkirurgen att det var dags att operera. De hade ingen tid för op på kvällen och de ville inte gärna operera på natten om det inte var urakut så det planerades op på söndagen kl 10. Mellan att jag sa till ssk att hans smärtor var tillbaka och att han fick komma in på op så hade han runt 30 smärt"attacker" som jag kallar det för. Det är som värkar typ. Håller i sig ca 30-40 sekunder och kommer i intervaller. Ett tag kom dom med 12 minuters mellanrum... En annan ssk ville ge Amandus alvedon. Jag blev nästan förbannad. De är typ samma som att ge någon som ska föda barn, någon som har värkarbete alvedon. Han fick mer smärtlindring under nattens gång men ingenting som jag tror egentligen hjälpte... Den natten sov varken jag eller Amandus många minuter. Såklart blev op framskjutet också. När vi väl fick komma upp på op hade Amandus infart åkt ut 😢 han som är så svårstucken och redan var stucken typ 9 gånger då. Efter en timme extra på op innan jag gick därifrån så hade dom fått satt en ny infart, han hade fått lugnande och han hade fått inhalerat luftrörsvidgande eftersom han hade en jäkla hosta. Väntan innan dom hörde av sig från op... fy faan säger jag bara. Grät i omgångar, livrädd för vad som kanske hänt. Tillslut fick vi veta att operationen gått bra och att jag fick komma till uppvak 🙏 Det har varit en jävligt tuff vecka, så kan jag säga. Inte nog med att han fick invagination och behövde opereras så fick han även RS-viruset. Han fick hög feber inne på sjukhuset och hosta i kombination med ett snitt i magen var inte jättelätt att hantera. Han kunde inte hosta eftersom han hade ont i magen efter snittet.Amandus får fortfarande alvedon var 6e timme men han verkar inte besvärad av snittet längre utan nu ska vi bara få bukt på hans virusinfektion. Måtte han bli frisk snart, vår älskade lilla kämpe 🙏❤️ Sebastian fick komma och hälsa på oss nästan alla dagar ❤️ Lgeom redo för hemfärd ❤️