I ärlighetens namn- mina förlossningsskador

Hej på er allihopa! 😊 Ska jag vara helt ärlig så har jag inte mått helt hundra den senaste tiden., vilket också resulterat i att det ekat tomt här. Ja har mått dåligt på grund av många olika saker men en av sakerna förstod jag först för två veckor sen att det var ett problem.  Såhär... många av er vet att jag fick ganska omfattande förlossningsskador när jag födde Amandus. Jag tror jag skrivit lite om det i min förlossningsberättelse. Jag har insett på riktigt att jag fortfarande lider av skadorna som blev. Hur jag kom på detta var för att jag har börjat blöda lite oregelbundet. Eftersom jag har pcos så har jag inte haft regelbundna blödningar ändå förrän efter jag slutade amma men då väldigt långa cykler. Hur som helt så har jag varit ganska stressad och haft mycket (mer än vanligt) i huvdet vilket gjort att cyklerna blivit ännu längre. Sen började jag blöda lite hipp som happ. Därför blev jag orolig och ville boka in en tid för cellprov. Redan dagen innan jag skulle dit bröt jag ihop i soffan av bara tanken på gynstolen... på vägen dit i bilen grät jag, var stressad för att jag inte hittade parkering, inte hittade rätt inne på sjukhuset och panikslagen över bara tanken på att de skulle ta ett cellprov. Väl i väntrummet försökte jag hejda mig genom att ta djupa andetag samtidigt som jag försökte torka bort alla tårar som bara forsade... När det var min tur och jag fick komma in på rummet så bröt jag ihop igen. Den barnmorskan var helt underbar! Hon satte sig ner och pratade med mig, samma barnmorska har nu skickat en remiss vidare till gyn för att få ta ett cellprov där och ta lugnande innan och en till remiss för en undersökning av mina förlossningsskador. Hon rekommenderade även att jag skulle ta samtalskontakt för att prata igenom allt jag känner kring min förlossning, skadorna och kompliktionerna. Där och då insåg jag att det här har varit jobbigare för mig än vad jag själv erkänt. Jag har lärt mig leva med dom trots att jag lider av dom varje dag. Vissa dagar gör de sig mer påmind än andra. Jag har nu tagit tag i detta och bokat en tid för samtal. Konstigt nog känns det jobbigare att sitta med en person i ett rum och prata om det än att skriva det här för hela världen att läsa liksom... Men ja.. det är nog behövligt. Jag hade aldrig kunat ana att jag skulle reagera så som jag gjorde, men det säger väl också något? Har ni några förlossningsskador som ni inte tagit tag i att kolla upp? Eller kanske andra besvär som sänker er levnadsnivå? Vintern i sig är emellanåt ganska jobbig för mig, säkert för de flesta, mörkret blir så påtagligt och jag blir så otroligt trött! Idag är ett undantag men jag har också haft en väldigt bra dag idag, annars är jag jättetrött och måste sova kl 22. Sommarhalvåret lägger jag mig och sover vid 01 tiden, vilket gör att jag under sommarhalvåret får tre timmar till på dygnet. Vilket vintertid är ganska jobbigt eftersom jag känner att jag aldrig hinner med något då jag får tre timmar färre på dygnet istället.Förhoppningsvis kommer jag igång med lite saker nu, tar tag i saker som behöver tas tag i. Nyårslöftet för kommande år kommer att bli 'att må bättre och att bli stark', då både fysiskt men framförallt psykiskt.Jag hade tänkt att göra ett mysigt vinterinlägg med mestadels bilder men jag kände att jag behövde få detta ur mig, få dela detta. Nu är det sagt och vi kan gå vidare! Självklart kommer jag uppdatera er kring hur det går emd remisserna när jag fått dom och jag känner mig redo. Vinterinlägget dyker kanske upp snart istället ❄️ I helgen blir det i alla fall pepparkaksbak, julmarknad och så ska vi försöka komma ut på en liten mysrunda i skogen, kanske grilla korv eller steka kolbullar 😍❄️🎅🏻Ha det bra allihopa! 😘 En bild från förra helgen när Amandus lämnade sin önskelista till tomten på julmarknaden 😍🥹