enfaldiga människor säger dumheter, förnuftiga begår dem
Min almanacka säger till mig att enfaldiga människor säger dumheter, förnuftiga begår dem. Jag håller med utan att kunna argumentera för varför. Kan det ha något med förnuftets förmåga att driva en till vansinne att göra. Utan förnuft skulle vi aldrig väga tankar, värdera och var girig över att hamna i den förnuftigaste av platser. Förmågan att tänka och vilja blir ens straff när det sätts till sin spets, då är allt som inte är det ultimata dumheter. Ja ja ja, bla bla bla. Ska vi gå vidare till lite dumheter jag gjort på senaste?Jag Sara och Valentina tog en roadtrip till Trelleborg, gick på loppis hela långa dagen. Köpte massa fina ting och åt en stämningsfull lunch. Mina önskemål för dagen var att hitta påskpynt och tavelram, en höna från guldkroken var det jag fick napp på, dessvärre ingen ram. Men en helt perfekt picknickfilt, sommarklänningen, husmoderns kokbok från 1939 och en del annat bra att ha. Moln i mitt kaffe högt på radion och blåst som skapar motstånd i ratten, en perfekt dag. Vill hänga mer mer er!! En annan eftermiddag vaknade jag upp efter att ha jobbat tre dagar. Det var sol och jag satte på mig vårkostymen (skinnjacka, sophiescarf och baskern Britta) och promenerade till konditoriet, med en låda semla i handen styrde jag stegen vidare mot pildamsparken. Försökte att inte vara för medveten om att jag satt och åt en semla i solen, nästan pinsamt hur medvetet njut det är. Nätterna på jobbet har börjat påverka mig mer. Det blir svårare att vara vaken, att kunna göra något trivsamt. Snarare blir vakenheten en kamp. 3-5 är det som värst. Kaffe, socker och distraktion, ingen bok som jag så gärna vill läsa. Jag undrar stilla för mig själv om det finns någon större strävan än efter sömn, bara jag får sova lite så kommer jag bli nöjd med allt, jag lovar. Läsningen få ske tidigare på natten om lugn infinner sig, annars på dagen när jag egentligen ska göra annat men bara vill läsa kul. Boken får mig att känna essensen av att vara kvinna, tråna efter ostron, grapefrukt och champagne som enda föda. Samtidigt tar jag bild på min ost och baconkorv med redbull och skickar en bild till en vän “girl dinner”, är detta vad som är den faktiska skillnaden mellan verklighet och fiktion eller är det bara ett begå dumheter, förråda sin kropp? Mars bedrar mig, springer ifrån mig när jag just hälsat. Jag har sett fram emot vårt möte, trivs i det och nu är det snart slut. Slut på vintern, slut på ursäkter, slut på inkomst. Aldrig förr har jag haft så mycket tid över, påstått mig själv ha en ultimat work-life balance men känner samtidigt att jag hinner exakt ingenting. Jag vill ha mer mer mer, jag vill ha inget. Jag börjar läsa kurslitteraturen till den kurs jag kanske ska läsa i väntan på det andra som jag fiskar efter, vill läsa alla böcker, se alla föreläsningar, vill ligga på rygg och stirra på spindelväven i hörnet. Jag vill springa varje dag, bli maratonlöpare, göra revolution, jag vill aldrig mer lämna soffan eller duscha. En känsla jag sluppit undan i fyra månader återkommer, det snörper till i kroppen när mejlet kommer. Jag vill inte läsa, jag måste läsa nu. De meddelar mig om att de tyvärr valt att gå vidare med andra kandidater även denna gång. Jag hoppar mellan pölar av hopp, varje gång en förhoppning raseras av ett nej måste jag vara steget före och ha en ny pöl av hopp att lägga tankarna på. Det är inte lätt att gå vidare efter det första nejet, men härifrån kommer varje nej bara bli svårare. Bäst att lägga värdigheten i något annat. Överprestera i mitt husmoderskap typ. Planera fest är jag också väldigt peppad på!! Ha en försommarfest med nikotinbufe och chokladbollar, ha folk i varje rum och gå på klubb. Kan inte minnas senast jag var bakfull, ligger lika förträngt som känslan av att få de här nejen.Tillslut får jag en bokning på intervju, ett sommarvikariat för 18 åringar, men fortfarande glädjande. I samma stund skiner solen, stegen känns lättare och kilometerna ökar, torgen myllrar och blåa hav finns i parkerna. Nog har Mars varit snäll med.