smaken av sommar

Har sluta det sista av sommaren, eftersmaken är kvar men påsen tom. Nu ska jag i bild och text återuppleva, påminnas och hålla kvar.  Sommaren har smakat som pulvermoset vid kastanjekiosken. Som sandiga jordgubbsremmar. Som fungi med annanas vid havet. Som skörebrickan på AVA. Precis exakt så vill jag en sommar ska smaka. Det ska va en bra balans mellan prestige och lättja. Mellan barnmat och finvin. Solen ska lysa och det ska vara över 18 grader i havet.  Tyvärr har dock 89% av min sommar smakat klientarbete, matlåda, byggdam och tapetklister inder naglarna. Jag har jobbat alla dagar och veckor förutom en liten, vilken är noga dokumenterad här redan. En insikt i hur snabbt tiden går när man jobbar, den bara flyger fram. Ett roterande hjul måndag till söndag som accelererar i hastighet efter varje varv. På helgerna ska man hinna med allt man vill, ska, borde, måste. Men ja det är inte någon ny spaning, det är så livet är, det är bara att hitta ett system att hitta närvaro och variation i det här hjulet. En del av mig känner tillfredsställelse av att ha jobbat hela sommaren, som att jag ligger i en ekonomisk och intellektuell framkant där jag pågått medans andra har vilat. Men den andra delen av mig har slängt avundsjuka blickar på tjejer på Coop med saltvatten i håret, på de som sitter på uteserveringar en onsdag som att det ej fanns en morgondag, på dem som är lediga.  En helg fick jag minisemester. Mötte upp William och åkte till städer som började på L närliggande sveriges största sjöar. Lidköping och Linköping har jag svårt att fatta vad de ör för städer. Gjorde inget markant intryck men hade trevliga campingar och bra vägar. Vi trängdes med stammisarna på sportbaren och fick välja musik på medeltidskrogen då det bara var vi där. Om nätterna var det bara 10 grader i tältet och vi frös, dumma vi som inte packade sovsäckar utan tänkte det var romantiskt med täcke.  Efter det var jag sjukt sjuk. Halsluss och öroninflammation. Svimmade och byggde bo i soffan. Mitt i allt detta hade Luisa farit genom sverige på cykel och fick vara gäst hos oss trots att jag knappt kunde prata och fortfarande åt som en tvååring. Känns som en feberdröm att en utbytesstudent från Umeå kommit till Malmö för att träffa just mig, och att jag blev frisk dagen efter hon åkt.  Slutligen vill jag tacka innergården för allt. Mosaikborden och murgrönan har agerat fond bakom mina böcker, de små borden har fått bära upp mina varma och kalla drycker medans jag har varit full i mig själv av självbelåtenhet. Att ta mig ut på innergården har inte alltid varit givet, utan något jag fått pusha mig i att göra. Känns lite naket och poserande att använda allmänna utrymmen sådär, och gah vad pinsamt om någon redan sitter där !!!Jag vill lova mig själv att sitta där in på hösten, dricka kaffet uren termos och ha på små handledsvärmare när jag läser. Se om murgrönan skiftar i färg och hålla koll på om snigeln i hörnet flyttar. Bit för bit ska hela Malmö bli mitt vardagsrum, även innergården.