KALLSUPAR AV ÅNGEST.

,. Tänk vad ångesten gör med oss. Den får oss att vrida och vända på hela vårt innersta väsen. Får oss att kritisera vår kropp, vår personlighet och våra handlingar. Allt som det går att säga något om, till och med de allra minsta lilla detaljer tar ångesten i sikte och skickar ut små elstötar av ånger. Allt som vi gör fel, allt som vi kunde gjort om vi var si eller så. Den där jävla ångestfilten, tung och fuktig. Svårt att andas, svårt att se bakom, att inse vad som är verkligt och vad som är ditt eget kritiska monster. Den gör oss blind för allt gott. Desto längre ned i spiralen vi kommer, desto mörkare blir det. Till slut är vi vilse. Ångesten är fruktansvärt elak. Vad den gör med oss människor. Vad den gör med oss själva. Med varandra. Det allra värsta är att din egen ångest specialiserar sig för just dig. Den känner dig, den vet allt om dig och alla dina triggers. Tänk att vår egen hjärna skapar detta åt oss. Gör detta med oss. Tänk om vi var lika duktiga på att älska, peppa och heja på oss själva istället för att gå in i det mörka och förstöra. Tänk om vi var tillåtande, tänk om vi kunde ge oss själva beröm. Ge oss själva det bästa. Tänk om vi kunde sluta jämföra. Tänk om vi kunde se allt det fina. Allting bra som vi gör. Tänk vad fint det hade varit för oss. ,.