Rosenblad ger livet en rosa doft
En reflektion av oss själva i en yta lika blank som det stillaste hav. Jag ser mig själv men känner inte igen ansiktet som visas. En blixt från en kamera fångar verkligheten och därmed den riktiga jag. En verklighet som inte alltid är den jag själv tror mig leva i. Jag blundar och hoppas att den gråa bild jag sett nu är i färg. Låt ytan få vågor och liv, låt utan spela den blåa himlen och låt bilden få ett leende. Något äkta jag kan känna igen. Något jag klamrar mig fast vid med min själ och blir tillslut den verklighet jag kan kalla min. Ett rosenblad ger livet en rosa doft.Jag ser mig genom en diamant och delas i tusen bitar, jag ser och kan inte sluta le.Detta är jag och jag ser mig.