Aldrig bli nöjd.

Jag är så himla rädd för att aldrig bli nöjd. Det jag menar är att tänk om jag aldrig kommer att känna mig nöjd, eller snarare hel oavsett hur många barn vi får. Jag är så rädd för nästa förlossning och att man sedan förhoppningsvis får upp en levande bebis på bröstet som skriker. Jag är livrädd för att jag kommer att bli helt förtvivlad och bara tänka på vår förstfödda dotter som vi aldrig fick uppleva detta med. Kommer man hela tiden att tänka ”jaha var det såhär det skulle ha varit”? Jag är så jävla jävla rädd att jag aldrig kommer att känna mig nöjd. Självklart kommer kärleken till våra barn vara allt, men kommer man vara nöjd? Lycklig? Glad? Hel?Ja kanske, men hel det kommer jag aldrig bli. Det är jag säker på, det kommer alltid vara något som fattas. Det kommer aldrig vara ok att hon dog. Jag saknar henne så.