Ännu ett försök

Såg att jag inte skrivit nått här sedan hösten 2019?! Vad hände..?Det som hände var livet. Livet med smärta, frustration, längtan och det ständiga ekorrhjulet. Mycket bra har hänt Victor e klar med sin utbildning o nu jobbat ett tag och vi har inlett nästa kapitel i livet tillsammans. Vad är det kan man undra bröllop? Ja ett bröllop skulle jag inte säga nej till men det får dröja ett tag till har ju iaf första ringen!Nej vi har äntligen kommit till den del i livet då vi är redo för barn och jag är såå himla glad! Något jag längtat efter i många år nu men vi har velat vänta tills ingen av oss pluggar samt har något hyfsad inkomst. Så varför känner jag mig inte lycklig just nu?... En stor frustration, sorg, rädsla och oändlig längtan. Alla säger ja men ni är ju unga ha inte så bråttom, det kommer när de kommer. Vi har försökt nu sedan februari då jag slutade med min medicin och fick tillbaka min mens jag inte haft på 4 år.  Jag vet att det kan ta låååång tid att bli gravid speciellt när man ätit den medicin jag gjort, mina ägg behöver eventuellt tid att växa till sig mm. Men varje månad är det en stor besvikelse när den kommer den jävla mensen.. Ska kanske backa bandet lite. Jag har nu i över ett år gått hos kvinnokliniken hos psykolog och fysioterapeut för hjälp med smärta samt gamla trauman. Vill inte gå in på allt i detalj men två överfall och ett våldtäcksförsök har satt djupa spår och egentligen aldrig blivit helt bearbetade. Så över ett år har jag åkt till alla dessa besök trots att jag inte velat, jag har burit denna stora jävla klump genom sjukhusets alla korridorer och sedan suttit där i väntrummet och önskat att inte bli uppropad. Men varje j*vla gång har jag gått in och visst har det känts bättre efter, men trots den känslan har det tagit emot lika mycket nästa gång.. Så nu när jag tagit ett stoort kliv framåt i detta och vi nu är redo så är jag mer ledsen än någonsin. Något bara min psykolog förstår. Jag vet vi har bara försökt i några månader men min längtan och arbete inför detta är flera år. Att nästan alla jag har runt om mig som vänner och familj kläcker ur sig barn efter barn har gjort min längtan ännu större. Självklart har jag glädjs något enormt mycket åt alla o några av barnen träffar jag mycket och de betyder massor för mig. Men nu när den där jävla mensen fortsätter komma blir jag bara mer o mer ledsen.Blev väldigt knäckt för ca en vecka sedan då var min mens sen och så sen har den aldrig varit och ett hopp kom! Men så kom mensen och blödde mer än jag brukar så frågan är var det bara en sen mens med mycket blod eller ett tidigt missfall?Att ständigt få höra från andra att inte tänka på det, det kommer när det kommer, ni är unga har inte så bråttom är något som bryter ner mig. Det är som att sparka på någon som redan ligger ner. SNÄLLA låt mig få vara ledsen jag har hållit tårar o känslor inne allt för länge förut och det har bara slutat illa! Jag vet att jag är "ung" med "" menar jag att jag inte är så ung när man kollar på kvinnan fertilitet och chans till graviditet vid varje försök på det sätt vi försöker bli gravida. Det är inte alla som bara kan hoppa i säng o vips så är man gravid!För varje månad när inte gravid är bekräftat blir jag så ledsen och att nu se och träffa folk som är gravida knäcker mig.. Jag orkar inte se gravidmagar nu, tårar hålls inne och till sist bryter jag ihop. Inget jag visar utåt inte ens för Victor är ju den som inte vill betunga andra, det är Kakan och Ådi som får ta det, de låter mig vara ledsen och kommer inte med kommentarer som bara gör mig frustrerad, de låter mig vara ledsen och torkar tårarna åt mig.Tänk om det är något fel på mig? Har ju blivit ignorerad av sjukvården innan som sedan lett till felbehandling. Tänk om all min smärta som jag tror kommer från äggstockarna är något tecken på ett fel? Läkaren brydde sig ju inte om det, jag blev skickad till psykolog något läkarna brukar göra med mig. Inte ens när jag bröt nyckelbenet blev jag tagen på allvar vilket senare visade sig var en felbedömning/felbehandling som jag fått sota för! Tänk om det är något denna gång med?Nog med alla tankar för nu.Detta kändes rätt skönt, nu förstår jag varför jag skapade denna blogg! Att skriva av sig och tömma bägaren lite ska nog göra gott!Kram och Hej!