Baksidan av konstant smärta

Hösten är här och den tuffaste tiden på året för mig är här,nämligen fuktig kyla som är min största fiende. Kroppen värker och ”krånglar” mer än vanligt. Har sen någon månadtillbaka äntligen fått börja gå en utredning som förhoppningsvis visar varförjag har så Jävla ont i kroppen och varför jag stelnar ihop mer och mer för varjeår. Både läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut blev chockade när de insåg hurstel jag blivit i mina leder, att jag ex. inte kan räta ut mina händer ochfingrar samt ständigt får knäcka ur leder. Men som min arbetsterapeut sa,utredningar tar tid.. Nu väntar jag på tid till reumatolog som jag dessutom ständigtmåste påminna min läkare om.. Att läkaren själv sa åt mig att ringa o tjata dåhan kunde glömma det känns ju lite sådär..  Tack vare min konstanta smärta sover jagextremt dåligt och den konstanta sömnbristen blir bara större och igår bröt jagihop. Humörsvängningar har blivit bra mycket värre och igår som sagt bröt jagihop! Tårarna bara rann samtidigt som hjärtat slog i 120. Kände mig som enextremt dålig människa som knappt orkar med vardagen.. Har aldrig gråtit såförut, jag kunde verkligen inte sluta samtidigt som jag kände hur jag inteorkade hålla ögonen öppna eller stå upp. Ville bara sjunka genom marken. Konstantstressad över att jag knappt orkar med allt jag vill. Allt jag idag orkar äratt gå upp på morgonen, åka till jobbet och jobba. Allt jag tycker om och villgöra orkar jag inte.. Min stackars sambo får ta det största lasset hemma ochstäda, laga mat, tvätta mm. Är så himla tacksam att jag har honom! Och minaföräldrar de e bara bäst! Ringde mamma i panik igårkväll när Victor skulle tilljobbet. Jag ville inte vara själv i min totala panik med tårarna som inte kundesluta rinna. Både mamma o pappa ställde in sina planer om kom direkt! Tack varedom fick gårdagen iaf ett hyfsat bra slut.