Höst=värsta halvåret har startat!

Kvällarna blir allt kortare och kortare och höstkylan är påväg. Egentligen gillar jag hösten då jag tycker det är en väldigt mysig och fin årstid. Men med kylan kommer mer o mer problem med kroppen och smärtan. De senaste dagarna har musklerna börjat krampa trots att jag är helt still och avslappnad, när jag sover vaknar jag av att flera muskler i kroppen krampar samtidigt och när jag försöker sova är hela kroppen öm och det gör till och med ont att ha täcket på sig... Blir så frustrerad att jag snart inte vet vad jag ska göra!Idag när jag tog mig en riktigt härlig och mysig ridtur i skogen glömde jag bort all smärta för stunden och kunde känna mig riktigt lycklig! När jag sen var tillbaka i stallet igen och skulle hoppa av knackade det på dörren och vardagen kom tillbaka, ena höften hade låst sig, några tårar rann ner för kinden samtidigt som jag gled av. Väl av tog jag ett djupt andetag och laddade för att knäcka ur den. Ett knak och knäpp senare var den på plats igen och nu forsade tårarna ner. Tårar av smärta men också av lycka, just efter denna ridtur kände jag mig stark att smärtan var värt det och fick inte ta över min lycka!Att jag fått möjligheten att rida riktigt fin stjärna har fått mig att må bättre mitt i all värk och förtvivlan! Att vara tillbaka på hästryggen är som att jag kan andas igen, som att inget är omöjligt!Och min lilla underbara Kaka är min största tröst när förtvivlan och smärtan är som jobbigast. Hon sätter alltid ett stort leende på läpparna, VARJE dag! De dagar då det är som värst, när jag knappt har någon ork eller lust att åka ut till stallet men ändå gör det, ångrar jag mig ALDRIG! Kakan har sina knep att få mig på bättre humör men låter mig också få vara ledsen och bryta ihop! Jag bryter sällan ihop inför min familj eller Victor, jag är en sådan person som inte vill tynga andra med mina bekymmer. Men hos Kakan kan jag bryta ihop och gråta floder i hennes päls utan en massa frågor. Jag behöver aldrig förklara mig för henne hon bara förstår och lägger sitt huvud i min famn. Stallet är dit jag flyr när saker och ting blir för mycket. Tycker alla borde få uppleva det starka bandet mellan djur och människa. Sen har jag ju lilla energipillret Ådi som alltid ger en ett gott skratt men också mycket mys, han är min personliga tårtorkare!