Total krasch o ständig kamp fortsätter..

Inget skrivet här på länge o mycket har hänt... Jag har kraschat. Totalt! Missfallet var starten på helvetes berg o dalbana rakt ner och in i väggen med en helvetes fart! Psykisk ohälsa och press på jobbet golvade mig totalt. 6 veckor på sjukhus, självskada och suicidtankar/försök samt ätstörning har drabbat mig igen, en andra gång i mitt liv. Idag är jag hemma, jobbar 50% o gör mitt bästa för att ta mig framåt och uppåt. Men att ständigt råka ut för oförståelse och misstro får både broms och handbroms att ligga i hårt. En dipp som dalar neråt som jag inte vet hur jag stoppar. En ENORM Rädsla att förlora viktiga människor i mitt liv om jag inte lyckas få stopp på detta.. PSYKISK OHÄLSA pratas det alldeles för lite om och ingen annan än vi som går igenom det varken kan eller vill förstå. Just psykisk ohälsa är något många lider av och att bli misstrodd och inte förstådd är något som bidrar till svårare läkning och ofta det som får oss att falla mer.Vi är tyvärr extremt känsliga och lättpåverkade, en taskig kommentar, blick och rykten är något som skär djupare i vårat redan infekterade sår.Jag är en jävligt stark person med ett extremt stort bagage det vet iaf alla ni som följt denna blogg i alla år. Ett bagage som gjort mig stark som FAN men som också gett mig men för livet. Senaste diagnosen jag nu kan addera till listan är PTSD..Något jag mer fått problem med som ännu inte är utrett är ständiga blodsockerfall(hypoglykemi). Något som kan bli allvarligt om jag bli medvetslös då sockret kan dippa extremt fort. Inte nog med att jag konstant måste bära med behovs medicin mot ångest så är även druvsocker ett måste! Just detta med blodsockret är något även jag tycker är läskigt trots att jag nu är van. Men med tanken på att jag höll på att dö på sjukhuset när detta hände så är det obehagligt. Jag hade bara rena turen att de hittade mig men det blev en tripp till IVA och är nu i efterhand som jag inser hur allvarligt det var.. Blodsockerfallen är något som påverkar alla runt om mig och förstår att man blir rädd när det dippar fort och jag kastar mig ner på golvet för att inte ramla och slå mig. Men jag kan tyvärr inte hjälpa att detta händer, jag gör allt för att det inte skall hända men lyckas inte alltid.. Jag kan inte hjälpa att jag har detta fysiska problemet precis som jag inte kan hjälpa att min psykiska hälsa är skit men jag gör mitt bästa för att alla runt om inte skall må dåligt p.g.a. detta. Jag är en person som sätter alla andra före mig själv och hatar att få andra att må dåligt, så dessa situationer trycker jag ner mig själv något enormt. En stor rädsla jag även har är att behöva bli inlagd igen, jag blev utskriven för tidigt anledningen var att jag blev smittad med corona på avdelningen som gjorde att jag skrevs ut, kort sagt. Inte bara jag som i efterhand känt att det var för tidigt, även psykolog o läkare säger detsamma och risken för en ny inläggning finns. Absolut inget jag vill men om självskadebeteendet eller att anorexian tar över mer blir inläggning ett måste. Jag gör mitt bästa hela tiden och vissa dagar känner jag att detta kommer gå bra, jag klarar detta, men tyvärr är det för mycket negativ påverkan utifrån som gör att dessa positiva dagar suddas bort och jag ser o känner bara allt negativa. Därav är det SUPER VIKTIGT att man vågar prata om just psykisk ohälsa men också att det finns intresse hos människor att VILJA LÄRA om detta! Det är skitlätt egentligen, googla för fan! Alla har ju en telefon eller dator, hur läser du annars detta inlägg?! Om man verkligen vill hjälpa någon som lider av detta så finns det massor av info på det så kallade internet. Bra va? Ja, använd det då! Finns förutom rena faktasidor även bloggar som min om just detta, där människor som går igenom det berättar och där har ni den verkliga världen och känslorna. Känner ni någon med psykisk ohälsa, fråga den! Jag är en person som med glädje pratar om just detta och hur det är att leva med det. Vi är många som gärna delar med oss av våra erfarenheter. Till dig som lever med någon som lider av just psykisk ohälsa eller om du har en vän eller kollega som gör det, ni är viktiga! Hur ni bemöter oss är en viktig punkt men också hur man rent allmänt beter sig runt alla typer av människor oavsett bagage för alla har ett bagage men olika innehåll. Ser du något som händer där du inte vet hur du skall bemöta fråga rakt ut. Om man inte vågar fråga rakt ut, ta gärna hjälp av någon annan men sprid inte runt saker och ta inga föruppfattade meningar. Förstår att man kan känna sig osäker  runt en person med psykisk ohälsa och absolut skall man få prata om det med andra man känner sig trygg med det är jätte viktigt! Men ta inga föruppfattade meningar som sedan sprids.. Missfallet var starten på det hela och idag skulle jag snart varit höggravid En graviditet som för många slutade i ett smärtsamt missfall både fysiskt och psykiskt. Att bli gravid är INTE självklart och lätt, det är för mig och många andra en kamp. Nog pratat för ikväll, förutsättning följer...