Galen kattälskare

Som ni kanske märkt så kommer det bli en del bilder på mina katter här på bloggen. Jag är vad man kallar en riktig crazy catlady, jag skulle vilja ha så många fler! Eller kanske inte så många fler men just nu känner jag i alla fall att det inte skulle sitta fel med en till. Tyvärr så känner jag inte samma kärlek till Zeta som jag gör med Lilo. Lilo (på vänstra bilden) har vi ju haft sen hon var 12 veckor och då bygger man upp något speciellt band och man får uppfostra katten precis som man vill. Zeta hämtade vi ju från ett katthem när han var sju månader gammal och redan som bara sju månader gammal så har han fått stå ut med ganska mycket. Han har varit vildkatt och aldrig haft någon att mysa med vilket i dagsläget gör att han fortfarande är rädd för människor, han förstår inte att vi är snälla och bara vill gosa. Vilket jag tycker är jätte jobbigt faktiskt, vill ju kunna mysa med honom lika mycket som jag gör med Lilo men just nu känns det som att det aldrig kommer hända men man vet ju aldrig. Med skygga katter från katthem så måste man ha otroligt mycket tålamod och det har jag väldigt lite utav. När vi bara hade Lilo så fick hon även följa med oss till mamma och pappa i Älta väldigt ofta vilket jag tyckte var jätte bra då hon aldrig hade några problem med kattburen men nu efter att vi skaffat Zeta så känns det bara taskigt att åka iväg med en katt och lämna den andra hemma. Eftersom vi människor inte ens får röra Zeta så får vi inte in honom i kattburen vilket känns väldigt jobbigt för mig. Jag vill kunna stoppa in katten i buren och åka till veterinären till exempel eller åka till familjen men det funkar inte riktigt så. Det var total kaos när vi skulle flytta från Hässelby till Väsby, jag klarade inte av att jaga honom i lägenheten för att få in honom i buren så det lämnade jag över till sambon, hans syster och vår gemensamma vän. Det gjorde så ont i hjärtat att se honom så rädd och stressad över något som han egentligen inte bör vara. Det jag känner är absolut jobbigast just nu är att vi verkligen skulle behöva få iväg honom till veterinären för att klippa hans klor för dom är så otroligt långa just nu att han fastnar i allt han tar i typ. Men det är ju omöjligt, vet inte hur vi ska göra. Får kanske kolla upp vad dom tar för ett hembesök men för mig känns det omöjligt att även personal med erfarenhet ska kunna klippa klorna på honom. Det enda sättet är typ att söva ner honom men då måste man få tag på honom för att ge honom en spruta och sist vi höll fast honom i försök att få in honom i buren i samband med flytten så sprutade det bajs överallt för att han blev så stressad.. vet inte hur det ska gå men får nog kontakta någon när jag är ledig och be om råd.