DAY 1

Lär känna mig!  Mitt namn är Malin, jag är 32 år och trebarnsmamma. Bor i ett småländskt litet samhälle med fantastisk natur runt omkring. Närhet till skola, affär och fritidsaktiviteter. Vänner och släkt tillräckligt nära för mysiga middagar och utflykter. Här är min trygga plats på jorden.  Samtidigt drömmer jag om storstadspuls och spontanitet.  Just nu lever jag i ett hamsterhjul, allt går bara runt. Varje dag är den andra lik. Livet som småbarnsförälder. Att jag drömmer mig bort till något som är helt motsatsen till vad jag har idag är inte så konstigt - jag antar att det är en naturlig känsla att känna när det mesta är inrutat och rutinmässigt. Håller ni inte med?!  Som ni förstår så gillar jag att skriva och reflektera. Jag söker efter självklara svar i allt som sker, ibland finns det en förklaring och ibland är det helt enkelt bara ödet som styr vart vi är på väg eller vart vi ska. Allt är inte ristat i sten eller förutbestämt. Det var inte alls länge sen jag var av den uppfattning att allt kunde planeras och förberedas långt i förväg. Jag skulle säga att jag är klokare nu - det går inte att planera långt fram, det går inte att säga vad som kommer ske imorgon, om en vecka eller om tre månader. Börjar vi planera så långt i förväg glömmer vi det viktigaste - att leva i nuet.  Om jag ställer mig bredvid hamsterhjulet vad ser jag då? Vilka små detaljer i den allt för inrutade vardagen kan jag lära mig att uppskatta? För nog finns det alltid något som är värt att stanna upp för och reflektera över. Det handlar om att ge det tid och engagemang. Vi alla behöver det, vi alla skulle må bättre av det.  Varje morgon har jag en rutin som får mig att uppskatta varje ny dag.  Jag häller upp varmt citronvatten i en kopp. Väcker kroppen stillsamt till liv med rökelse, lavendelolja och djupandning. Läser affirmationen för dagen och förhoppningsvis har jag fått göra hela ritualen i tystnad. Det är mitt sätt att grunda dagen i harmoni. Här kommer min spirituella sida in.  Direkt när jag avslutat min ritual dras jag in i verkligheten igen - då är det dags för frukostbestyr, tandborstning och lämning av barn. Härliga vardag!  På arbetsplatsen tar jag rollen som "hönsmamma". Alla ska må bra, ingen ska känna sig utanför eller åsidosatt. Jag backar upp mina kollegor och är inte rädd för att säga vad jag tycker. Jag har hittat min roll i teamet och trivs otroligt bra där jag är.  Jag är lite rädd för att beskriva mig själv som mamma - ju mer jag tänker på det desto tråkigare blir jag. Vi spelar olika roller men är ändå samma person. Min uppfattning och verklighet är att uppfostran är en utmaning. Det krävs ett stål säkert inre och en otrolig reserv av tålamod. Ibland går det för långt och resultatet blir skrik, bråk och tårar. Men ibland överraskar dem mig med både hjälpsamhet, kärlek och skratt. Livets berg och dalbana.  En roll jag ofta glömmer är att jag också är dotter/barn till mina föräldrar - en roll som inte får lika stor plats längre men som jag alltid vet identifierar mig och hur jag väljer att vara, vilka strider jag väljer att ta och hur mycket kärlek jag har att ge. Likväl som min rutin grundar mig inför varje ny dag så har min uppväxt grundat mina värderingar och åsikter i hur jag vill vara som mamma, som kollega, som vän och som fru.  Så till sist hur är jag som fru? Bestämd, omtänksam och kärleksfull.  Men är det något mer värt att nämna så är det vilken otrolig trygghet som H ger mig och barnen varje dag, i ur och skur.  Min trygga plats på jorden är här med H bredvid mig.