Från norr till öst

Det närmar sig slutet av cykeln och sista väderstrecket är öst. Här dyker finnar upp, brösten blir ömma och tunga. Kroppen väntar in blödningen och dagarna i öst kan tyckas långvariga och utmanande. Det är ett par dagar där jag märkt att jag är skör, känslosam och omhändertagande. Här vill jag vara ifred men samtidigt nära (på mina villkor dock). Tror att det är i detta väderstreck som jag är som mest svårläst för mina närmaste. Humöret kan vända snabbt, det kan vara tårar av skratt eller tårar av frustration/besvikelse/rädsla. Ingen går säker, det kan ske på bara någon sekund. Minfält kanske är en bra beskrivning, ingen vet vart eller när det kan explodera. Men jag skriver ner varje liten detalj och det finns ljusa stunder också. Som att sitta och kramas länge, ge små kärleksförklaringar och spendera lite egen tid i badrummet med en varm dusch, hårinpackning och ansiktsmask. Ett perfekt avslut på en fantastisk vecka och helg. Solen tittade fram i fredags och motivationen smygstartade sin comeback. Idag har jag satt planen för veckan. Det blir två styrkepass, ett joggingpass och två yogapass. Inga mål eller krav utan helt och hållet i synk med känslor och behov. Jag börjar så - sen får vi se hur det känns. Men en början är alltid en början.