London!

2007 var året då jag besökte London för första gången. Sen dess har jag besökt staden 4 gånger, och den fjärden gången så flyttade jag dit och bodde där i 6 månader. Det var det mest utmanande, svåraste, roligaste, lärorikaste och stärkande jag gjort. Jag kommer aldrig glömma när jag stod där den 5e Januari 2014, på Arlanda och kramade min familj hejdå. Det var svårt att hålla tårarna borta, speciellt när jag kramade om min lilla systerdotter på 4 år och jag visste att jag inte skulle få se henne på väldigt länge. Men när jag väl kom fram till London, så började ett helt nytt kapitel i mitt liv, som jag aldrig kommer ångra att jag gjorde.  Självklart blev det en massa bilder på Big Ben som man ser till vänster på bilden ovan. Jag måste säga att själva klocktornet (som heter Elizabeth Tower) och byggnaden (Westministerpalatset) som tornet sitter ihop med är otroligt vackra och det är en mäktig känsla att stå alldeles nedanför och titta upp på dessa skapelser. Och när klockan, Big Ben, börjar att ringa så känns det ända in i själen.  London är en otroligt vacker och trevlig stad, och jag trivdes som fisken i vattnet där. Jag kände mig som hemma!  Det som fick mig att ta steget och åka iväg till London och bo där var att jag hade suttit hemma i Sverige och surfat på nätet och råkat se en annons där det stod något i stil med "vill du studera och bo utomlands?" och jag hade precis blivit singel och var väldigt sugen på att bara resa iväg och se och uppleva något nytt, så det var ungefär som att ödet talade till mig när jag såg den där annonsen, haha. Det annonsen gjorde reklam för var organisationen EF, Education First. Dom hjälper människor i alla åldrar runt om i världen att kunna studera utomlands. Dom har språkresor, utbytesresor, kulturresor osv. Det var genom dom som jag såg min chans att göra en förändring i mitt liv.  Programmet jag valde var deras diplomaprogram som hette Advanced Diploma in English for Media & Art och den var 6 månader lång. Under tiden jag gick i skolan där så bodde jag hos en så kallad värdfamilj. En värdfamilj är en familj (som kan bestå utav 1 person eller 5 personer, beror helt på) och det är alltid en i familjen som är kontaktperson, och den personen är den som EF kontaktar om det är något, och det är också den personen man själv får kontaktuppgifter till. Min värdfamilj var Mr och Mrs Bryson, ett par i 70 års åldern, och gatan jag bodde på hette 145 Amesbury Avenue och låg i Streatham Hill, sydväst om London. För mig tog det ca 30 minuter att ta mig till skolan.  Skolan låg mitt i centrala London, ca 15 minuter gångväg från Waterloo station vilket var underbart att det låg så centralt och nära. Så många gånger man fastnat i folkmassorna och blivit försenad, men då vetat att det endast skulle ta typ 10 minuter ( om man sprang haha) att ta sig till skolan när man väl kommit fram till Waterloo.  Dom tre sista bilderna visar hur det såg ut på gatan där jag bodde hos min värdfamilj. Kan det bli mer klassiskt engelskt haha? Supermysigt område, lugnt och mycket grönska. Dörren med nummer 145 var dörren hem till oss :) Att ta steget och flytta från sitt trygga Sverige och "hemma" var ett stort steg för mig, och jag utvecklades enormt som person och lärde känna sidor hos mig som jag inte trodde fanns. Jag fick nya vänner och nya upplevelser och erfarenheter att ta med hem till Sverige och jag ångrar det inte för en sekund. Det var så häftigt att vakna upp och tänka att jag befann mig i en helt annan stad, ett annat land än vad jag var van vid. Och att ha pickadilly cirkus, Waterloo, The London Eye, Madame tussaude bara några minuter från mig var helt fantastiskt. Det jobbigaste med det hela var självklart att behöva vara ifrån dom jag älskar allra mest, min familj. Som tur är så finns ju skype, och jag vill skicka guldtackor till den person som skapade skype! :) "Live. Love. London"