Min historia familjehem del 1

Min historia del 1 Familjehem Detta är en historia som jag länge velat och det är historian, om min tid som familjehem placerad.Jag kommer främst prata om ett familjehem, bodde i under åren 2011-2024 då det var den som jag upplevde som den hemskaste.Jag flyttade dit som 10 snart 11åring och trodde att jag skulle flytta till kärleksfulla och snälla människor men som senare visades vara helt tvärtom Jag bodde med en man och kvinna samt deras äldre dotter och andra famailjehems placerad barn.Mannen och kvinnan var till början väldigt snälla och jag kände mig väldigt trygg där, men det förändrades ganska snabbt. Kvinnan var inte ett dugg kärleksfull utan kritiserade allt om mig, de favoritserade barn och jag fick ständigt höra negativa saker om mig själv.Jag vart mobbad i skolan men fick inte det stöd jag behövde hemma.Det var alltid synd om dem och dom gjorde enligt sig själva aldrig fel. Jag var mörkhyad tjej som bodde i ett grovt rasistisk by, och bodde i ett hem där vissa saker som dem sa var rasistiskt. T.ex när jag var 12 och kollade på melodifestivalen med dem, och var fascinerande när jag såg dom i paneteoz för vissa liknade mig, fick jag höra kommentarerna att dom ser ut som dansade apor viket gjorde mig ledsen inombords.Jag började må psykiskt dåligt där efter ett tag men det skyllde dom på min biologiska mammas sa jag inte hade träffat på flera år vid denna tidpunkt.Jag fick ständigt höra att jag för smal fick endast bära kläder som var minst 3 gånger större en min storlek , att jag massa diagnoser och blev helt enkelt illa behandlad hemma.De sista åren där var det som var allra värst, efter massa år fick jag äntligen göra flätor i håret som jag var glad för, och jag fick höra att jag var dyrast som om jag var någon sak.Jag fick inte ha håret utsläppt och jag fick höra kommentarer att jag inte var fin med flätorna fast jag själv kände mig fin för första gången i mitt liv. Eftersom de tidigare hade klippt av mitt hår nästan helt för de inte kunde ta hand om detJag vart fortfarande mobbad i skolan och började stå upp för mig själv och fick höra hemma att jag beter mig som en kille, och främst mamman försvarade mobbarna mer än mig även fast det var jag som blev grovt mobbad.Jag blev hånad av mamman för att jag tidigare mått dåligt, och kommer ihåg att vi kollade på ett program angående just psykiskt ohälsa och hon la en kommentar till de andra barnen att hon där och hånlog. Jag hade länge problem i skolan och inte kunde så mycket och i slutet vart jag duktigare och fick aldrig beröm utan bara kritik när det inte gick så bra. Jag kommer när jag fick mitt första A och var så nöjd och trodde jag skulle beröm men inget fick jag, utan kvinnan sa att hon själv fick A i alla ämnen .Jag hade utvecklingssamtal i skolan med mamman och pappan och dom vart sura för att jag hade håret utsläppt, och min lärare sa till dem hur duktig jag var i skolan och  istället för beröm så kritiserade allt om mig framför läraren och jag kunde se på hennes blick att hon blev upprörd och chockade för dom höll på så, för det är inte normalt. Efter över 3 år av smärta inom mig fick jag äntligen höra att jag skulle gå flytta från dem, jag hade aldrig berättat för soc kvinnan hur jag hade det men tillslut märkte hon ju själv.När jag precis hade berättat för barnen att jag skulle flytta, så vart jag ledsen för de var som mina syskon trodde jag men , senare satt dom i vardagsrummet och snack skit om mig och sa ni behöver inte tycker det är dåligt att mame flyttar osv så jag kunde höra. Det finns mer att skriva och jag kommer fortsätta skriva, jag kommer aldrig tystas igen, och detta är bara början.