Min historia familjehem del 2

Min historia del 2 familjehem.Under tiden jag bodde i familjehem så vet det inte bara jag som behandlades illa av familjehemmet utan flera barn.De snackade skit om alla tidigare barn som hade bott där.Jag var för smal och behövde enligt dom specialkost, och en annan fick knappt äta godis och fick höra att hon var överviktig och att hon skulle börja träna detta var alltså en 7åring vilket jag tycker är grovt fel. De snackade öppet skit om våra biologiska föräldrar, sa saker som inte stämde överhuvudtaget.Det skilje 1 år mellan mig och ett av det andra placerade barnet, men hon fick nya telefoner gratis och jag var tvungen att betala för mina samt att jag inte fick wifi utan behövde köpa för min veckopeng.Dom klagade på att jag sparade mina pengar och sa att dom skulle sluta ge mig pengar om jag inte använder dem. Dom klagade på att dom fick för lite pengar av att ta hand om oss, även fast jag idag vet att dom får betalt per barn, och om de fick så dåligt betalt varför slutade dom deras riktiga jobb undrar jag idag.Alla våra kläder var köpta på second hand och absolut inte fina, idag köper jag själv ibland second hand men fina kläder till mig och även ibland min son. Under tiden jag bodde i rasistiskta byn så blev jag allmänt trakasserad, och ville inte gå ut vilket mamman inte tyckte var ok, och  satt hon skulle börja ge oss innegångsförbud. Vem vill gå ut och bli förföljd och kalla massa rasistiskta saker?. Dom visste själva hur illa behandlad jag hade varit i den byn och ändå flyttade dom tillbaka dit?. Vi hade diskussioner om de andra namnet för chokladbollar och hon förklarade att det alltid hetat så i Sverige osv, som om det var ok att säga sånt framför mig. Mannen i familjen sa öppet ett rasistiskt ord rakt framför mitt ansikte. Kvinnan favoritserade sin vuxna dotter något extremt, den tjejen kunde säga vad som helst utan till mig utan att behöva be om ursäkt.Jag kommer ihåg under den korta tiden jag var den enda fosterhems barnet att hon sa till mig att gå tillbaka till mitt appland, hon behövde aldrig säga förlåt utan mamman försvarade henne och pappan tröstade mig. Hon kunde skrika håll käften om jag t.ex sjöng alltså en väldigt omogen vuxen tjej. Det blev bättre efter ett tag men jag kunde fortfarande inte tåla henne, och varje gång hon kom försökte jag vara långt ifrån henne. I början så gillade jag pappan i familjen då han inte var som kvinnan, han kunde ibland säga ifrån när kvinnan sa något fel men ju mer tiden gick blev han mer och mer som frun. När Socialtjänsten kom på besök brukade kvinnan stå vid trappan nedanför övervåningen för tjuvlyssna på det som vi pratade om.Det hände även när jag satt med de andra barnen i rummet  och frågade om dom verkligen trivdes i familjen.Dom bråkade öppet med socialsekreteraren vilket jag själv tycker är en stor red flagga. Kvinnan i familjen vad klart tydligt avundsjuk på vissa av barnen, och då hånde hon dem istället, förmodligen har hon låg självkänsla pågrund av hennes utseende eller något. Jag minns att jag aldrig fick höra något bra om mig själv, bara negativt och dom var varken kärleksfulla eller stöttande på något sätt. Innan jag bodde i detta familjehemmet bodde jag i ett jourhem så jag inte har något att klaga över, det var en fin familj så inte var jourfamilj för pengarna endast. Jag kommer ihåg att jag blev hånad av nya familjehemmet av att jag grät när jag flyttade från jourhemmet vilket jag tycker var märkligt, dagen jag flyttade från dem fällde jag inte en enda tår utan var lättnad över att äntligen vara fri... trodde jag. Jag ska inte hitta på och säga att jag var ett perfekt barn, jag hade tidigare trauman sen tidigare osv, men att flytta till detta familjehemmet förstörde mig helt.