Utvilad trots allt

2023 har än så länge präglats av dålig sömn.. W har sovit katastrof dåligt de senaste nätterna och vi begriper oss inte på vad felet är. Vad vi kan se så är det inte nya tänder på g, inte heller har vi varit iväg en massa så det är pågrund av för mycket intryck. Han somnar runt 20:00 som vanligt och sedan vaknar han med jämna mellanrum flera gånger. Natten till idag tog dock priset.. W somnade ca 20:15 och sov tills 23:30 då han vaknade, fick lite vatten och somnade om, sedan återupprepades detta en gång i timmen fram tills 02:30 då G valde att gå ner på nedervåningen. Han gjorde ett tappert försök med att lugna och försöka söva om, men tog ändå någon timme innan W kom till ro och kunde sova igen. I stunden som de gick ner på nedervåningen sköljde skuldkänslorna över mig. Tankar som ”ska han behöva ta natten han som jobbat hela veckan” och ”ska ja gå ner och ta över så G får sova”. Gissar att många mammor kan känna så, iallafall de som är lika stora hönsmammor som jag. Några minuter gick och sedan tänkte jag för mig själv, nä vet du vad, han har exakt lika mycket ansvar som jag har över W och nu är de faktiskt min tur att sova, jag som tagit majoriteten av alla nätter under W’s 9månaders liv eftersom jag ammar. Det tog inte lång tid innan jag somnade, vaknade sedan vad som kändes som bara några sekunder senare. Kollar på klockan som var 09:10. Jag hade sovit som en stock, och så himla skönt det var! Pigg och förvånansvärt utvilad är jag nu redo för att se vad dagen har att erbjuda!