En sann vän.

Han med stort H, killen som höjer Max till skyarna, han som får Max att le och skratta, killen som är anledningen till att Max vill gå i skolan och trivs där. Killen som förstår och leker med han i Max tempo, springer inte ifrån och förstår om Max tycker att det blir för mycket. En kille med ett hjärta av guld! Den killen är Max bästa vän, den killen har visat Max vad riktig vänskap är, REDAN nu, när dom är 7-8 år! Hur fint är inte det? För mig är det så fint att se att Max som inte hade en enda vän att se framemot att träffa varje dag för mindre än 6 månader sen, var livrädd för barn pga hans erfarenheter av mobbing, livrädd att inte finna en vän, precis när vi håller på att ge upp inskolningen så börjar det fungera. Allt är tack vare hans vän, som inte ens går i hans klass utan en klass högre upp. Han stod där och öppnade hans armar, redo att bjuda in en mindre och utstött kille till att bli hans vän. Det är väldigt sällsynt. Första kalaset någonsin Max var på, det var på hans kalas. Hans mamma frågade mig hur kalas på ett badhus skulle fungera för Max, och det fungerar inte pga infektionskänslighet. Vet att den killen verkligen ville ha ett badkalas, men ändrade det för Max skull, för att Max var viktigare att ha med på kalaset än någon annan, HUR FINT ÄR INTE DET? Spänd, nervös och en hel del rädd var Max på vägen till kalaset, in kommer vi på leklandet och alla barn stod där som skulle vara med på kalaset. En stund senare släpper nervositeten och Max kan börja leka och ha roligt. Hans vän som fyllde år väntade in Max, ville vara med Max medans alla andra barn (som friska fullt fungerade barn) oftast gör när dom kommer till ett lekland (KÖR GÄRNET) men Max som är stel i leder, höjdrädd och inte snabb som dom andra försökte sig på att vara det, men hans vän såg att det blev tufft för Max. Han började leka på ”Max nivå” i hans takt. Han, ett barn på 8år, såg, förstod och agerade. En riktig vän. Max var hemma ganska många dagar från skolan för lite drygt en vecka sedan. Hans vän frågade sin mamma varför Max inte hade vart i skolan på så många dagar, han var så orolig för Max. Han vet också om att Max är sjuk och brukar vara på sjukhus ofta. Han är verkligen en förstående vän! Igårkväll knackade det på ytterdörren, jag öppnar och där står han, med sin mamma och en vän till. Med sig hade han en julklapp till Max, han ville verkligen ge Max en julklapp för att han tycker så mycket om Max. Max kommer ner från övervåningen och ser sin vän, han sken upp och jag såg hur otroligt glad han blev. Mitt barn sken upp som solen, hans glädje i hans ögon var bland det finaste jag sett. Hans otroliga tacksamhet över att ha en sån bra vän är obetalbar. Tack till hans väns föräldrar som uppfostrat honom till en riktig hjälte! Tack till dig K, som alltid finns där för min son och bryr sig. Tack för allt ni gjort för honom! Ni för mig är riktiga hjältar!