En snabb tanke

Min första riktiga, vuxna relation, ett samboskap. Jag reagerar blixtsnabbt på allt, utan att reflektera, kommer en fråga, en åsikt, en tanke, då är jag blixtsnabb på att svara. Utan någon eftertanke "Kan denna vara fin till ett framtida gemensamt hem?" "Nej usch, skitful." "Jag tycker inte om den maträtten." "MEN lär dig, jag vill ha det ikväll!" Jag är blixtsnabb, skarp som kniven. Men jag har ingen eftertanke med det jag säger. Jag tänker inte på effekten av att dissa, neka, styra. Min hjärna är inställd på att alltid säga sanningen, alltid stå vid min sanning och att aldrig rubba min åsikt. Jag har så svårt att ge med mig även på det minsta lilla "JAG VILL ÄTA SOPPA IDAG!", "FYFAN VAD FUL, DEN FÅR DU INTE KÖPA!". Jag behöver lära mig att lyssna, ta emot, tänka och sedan svara. Min åsikt och min sanning är inte alltid det viktigaste. Jag har lärt mig att som vuxen behöver man kompromissa om man vill att det ska fungera.