ÅRSRESUMÉ DEL 1

Så har det märkligaste året i mannaminne snart kommit till ett slut.  Vem hade kunnat tro att 2020 - det vackra årtalet skulle sluta (och börja) såhär? Jag och P har verkligen diskuterat och pratat om Covid sedan januari i år. Då han jobbar på SAS så såg vi kanske vad som kunde ske lite tidigare än andra. 2021 så kommer förhoppningsvis världen få börja återhämta sig igen, även om den är långt från normal såklart. Tänker i alla fall att jag som vanligt ska summera det här året och försöka undvika Covid något mer :) Januari Nyårsafton firades med vänner och att vi äntligen fick spräcka ballongen med blått konfetti. En son ❤️  Tänk att vi skulle få lotten att få en av varje. Vi firade Ps 39 års dag med middag på Jay Fu’s tillsammans med Hampus och Jessica och passade på att fråga dem en viktig fråga.. :)Jag och Bella åkte till Värmland för att fira mormors födelsedag, så mysigt att få åka iväg med min favoritmänniska på tu man hand. Vi har alltid så himla speciell kontakt hon och jag när vi är iväg. Inga problem och bara mysigt och roligt. Älskar varje stund av sådan tid tillsammans med henne. I slutet av månaden så firade vi Melvins 2 års dag med buller och bång.  Februari  Månaden började med brunch ute i Sigtuna med Jennifer, Sanna och Felicia. Solen sken och Jennifer berättade för oss att hon väntade barn, så mysigt! ❤️Vi besökte en 4H-gård där Lillan fick rida, så lycklig! Kommer helt klart bli en liten hästtjej av henne. Vi firade alla hjärtans dag hemma med 3-rätters när Bella hade somnat och jag minns att jag var såå trött efteråt hehe. Första gången på väldigt länge som jag var uppe längre än 21 hehe. Vi firade Stephanies 30-års dag med en överraskningsfest inne i stan, väldigt trevlig kväll! Månaden avslutades med att jag och P åkte till Ullared - över dagen hehe. Köpte så mycket bra saker inför lillkillens ankomst.  Mars  Kulan började växa på sig ordentligt men jag gick på extrakontroller på Akademiska ofta för att se över tillväxten på lillkillen. Som syster visade han en tendens till att ligga minus på tillväxtkurvan. Eftersom läget var kritiskt i Sverige i mars så fick jag gå på alla kontroller själv, pappor var inte välkomna med. Tufft men jag var glad över att det inte var min första graviditet. Våren dök upp och jag försökte vara ute med Lillan och P så mycket jag orkade. P började på ny avdelning på jobbet och var hemma kvällar och helger. Ovant men fantastiskt då jag var väldigt trött och kände mig tung. Jag var samtidigt väldigt otrolig över vad som höll på att hända i landet, med Ps jobb, hur förlossningen skulle bli. Jag krigade för att få ett planerat kejsarsnitt och kände mest att allt var väldigt osäkert.  April Så kom förstå riktiga vårmånaden och läget i Sverige var fortsättningsvis rätt så krisartat. Vi undviken att träffa så mycket folk som möjligt för att undvika sjukdomar. Mina fina tjejer ordnade en liten babyshower åt mig ändå, så tacksam ❤️Påsken kom som varje är och vi kunde inte åka till min mormor och morfar som vanligt. Vi försökte göra det så fint och speciellt för barnen som möjligt ändå, så långfredagen firade vi hemma hos oss med Thomas och Ida och Evert. Påskmat och påskäggsjakt i trädgården. =  nöjda ungar. Åh, minns verkligen hur trött jag var efter bara några timmar av värdinnejobb haha. Dagen efter åkte vi ut till Yxlan och Hampus och Jessicas landställe och det blev påskfirande nummer två. Jag jobbade några dagar till och tog sedan en semesterdag en fredag för att han lite egentid, besökte Jannice och fixade håret och gjorde ett lashlift. Lördagen sedan vaknar jag mitt i natten av att vattnet går. Eller började sippra. Försökte att inte få panik men när jag satt i bilen, 04.00 på morgonen på väg till sjukhuset ensam så var det svårt att inte stressa upp mig. Jag trodde att jag skulle få värkar när som helst och inte ens kunna ta mig fram. Då jag redan har berättat om det här tidigare så kommer jag fatta mig kort, men jag lyckades behålla honom inne i 9 dagar efter att vattnet började sippra (med kontroller) och han kom ut med planerat kejsarsnitt 27/4. Natten innan var så himla, himla märkligt. Att ligga och krama Bella för sista gången som ensambarn var väldigt speciellt. Så kom han, vår Isak ❤️  Ca 4 veckor för tidigt, lika bråttom som syster. Lika liten som syster. Lika älskad som syster ❤️