NÄR MAN ÄR NÄRA PÅ ATT TAPPA DET

Hej vänner!Jag har saknat er. Vips så hade det gått 3 månader. 3 månader som bara har gått i ett. Det är måndag hela veckan känns det som och jag fattar ingenting. Livet kommer i mellan hela tiden och varje dag känns som en ständig repris av den förra helt plötsligt. Men snart vänder det. Just nu sitter jag ute på altanen i solen, för första gången i år. Klockan är 9 på morgonen och det är redan varmt här längst husväggen, fantastiskt. Ser fram emot många stunder här nästkommande månader. Men vet ju också att jag inte kommer få sitta still i sommar ens. Isak är sjövild och nyfiken som få och jag minns första sommaren här med Bella när hon var i samma ålder. Jag fick inte sitta still en sekund.Just nu är jag lite nere. Tror att detta bidrar till frånvaron här. När man är nere och ständigt trött så är man inte den mest inspirerande människan. Känns knappt som jag har haft något vettigt att säga mitt i småbarnsstressen. Men det kanske är just det? Och att det kan hjälpa andra i samma sits.Det kommer mer. Mycket mer, både högt och lågt. Men för just nu ska jag sluta ögonen och njuta av de kanske 30 minuter jag har nu. Morgonens ljuspunkt, just dessa 30 minuter ❤️