Vad vore livet utan att få prata?

Den här blomman ser inte så glad ut, vilket jag påpekade för Erik i torsdags. Jag sa att den såg ut att ha gett upp allt hopp om livet, i alla fall till höger, vilket jag kom fram till var framtiden. Blomman har med andra ord fortfarande hopp om sitt förflutna.Erik: Du säger väldigt märkliga saker.Jag: Ja, men tänk vad du hade saknat det om jag försvann.Erik: Ja, det hade jag.Jag: Eller om jag tappade talförmågan.Erik: Ja, den risken är nog stor. Du har nog snart förbrukat alla ord du har blivit tilldelad under ditt liv. Du kommer att bli en tyst tant.Jag: Nä, kommer jag inte alls!Erik: Skoja bara! Jag: Tror du verkligen att jag kan förbruka alla mina ord? För i så fall tänker jag sluta blogga, ifall detta räknas som att förbruka ord. Min ordkonsumtion är alldeles för stor i min vardag för att jag ska ha råd att återberätta saker i en blogg också. Precis som att jag inte kan föreställa mig ett liv utan choklad så kan jag inte tänka mig ett liv utan att få prata.