Vår dotter är här!

De senaste veckorna har varit riktigt tuffa. Gick exakt två veckor över beräknade tiden och efter två dagars försök till igångsättning, 17 timmars aktiv förlossning och till slut kejsarsnitt så kom vår flicka äntligen till världen. Eftersom hela förlossningen och sjukhusvistelsen blev en så händelserik historia så tänkte jag kanske skriva om allting här i något skede. Just nu håller jag ännu på att hämta andan och samla krafter efter alltihopa, men det börjar kännas bättre dag för dag. Mila, som vår flicka heter, mår jättebra. Efter en tung graviditet och förlossning så har vi ändå haft turen att få en lugn och söt bebis. Tillsvidare... De här två första veckorna har nästan gått lite FÖR bra. Vi har blivit bortskämda med mycket sömn om nätterna, väldigt lite gråt och inga enorma bajsexplosioner. Gladast är jag ändå över att amningen har fungerat bra, vilket inte alls är en självklarhet. Mila har redan passerat sin födelsevikt på 3,7 kilo.Det jobbigaste hittills har varit all smärta jag haft efter kejsarsnittet. Fick dessutom en ordentlig infektion i livmodern som verkligen tog på mina sista krafter. Att utöver det behöva handskas med hormonförändringar, ömma bröst, förstoppning och dessutom försöka lära känna sin nyfödda bebis har varit tungt. Vet inte hur jag skulle ha klarat mig utan Andreas vid min sida.Tänker stänga in mig i bebisbubblan en stund till och bara fokusera på att äta, sova och må bättre. Ser fram emot december, julbelysning och förhoppningsvis lite snö i det här hemska mörkret!