En pjäs om stamspolning i Stockholm

Tillbaka igen, och som ni alla måste ha väntat på detta inlägg. Jag säger det något sarkastiskt, men faktum är att jag har fått in ganska många mail. Vissa pratar om att det finns mer intressanta ämnen än stamspolning i Stockholm. Andra tycker att det är uppfriskande att jag, en gång för alla, talar om annat än mat. Jag ska ge lite kontext för den som missat. För en vecka sedan skrev jag ett inlägg om min familj. I min familj så är väldigt många, företrädesvis män, verksamma inom samma bransch i samma geografiska område. Branschen är stamspolning och området är Stockholm. Det har gått en trend genom familjen i generationer, och den startade redan i början av 70-talet. Det var då som min far, storhövdingen inom stamspolning i Stockholm, påbörjade sin ”resa” som han kallar det. Han startade firma, och fick snart med sig sin bror på tåget. De har arbetat ihop i alla år och det är fruktansvärt förvånande. De bråkar nämligen jämt. Inte bara om stamspolning eller vilket lunchhak i Stockholm som är bästa. De bråkar om precis allting, ska ni veta. Nåväl, jag ägnade tillräckligt mycket tid åt pappa och farbror förra inlägget. Idag ska jag gå vidare. Jag ska börja med att tala om min Kusin Niklas. Detta är min farbrors äldsta grabb. Niklas började arbeta med stamspolning i Stockholm redan morgonen efter studenten. Han kunde inte bli så sen på Stureplan i Stockholm eftersom hans första stamspolning skulle ske vid 8 nästkommande morgon. Har ni hört något så knasigt? Det var däremot inte förvånande. Niklas är en himla företagsam kille och det var länge snack om att han skulle ta över en dag. Sedan fick han en konkurrent om platsen som näste chef på familjeföretaget. Denne konkurrent var min fasters son, dvs en annan kusin på samma sida. Han hade inte gjort mycket väsen av sig, men han jobbade på samma firma inom stamspolning i Stockholm länge. Plötsligt en dag klargjorde han att han minsann också ville vara en alternativ tronföljare. Detta respekterades av pappa och farbror och alla andra på bolaget. Det var inte en lika populär nyhet för min andra kusin som kände sig väldigt hotad av saken. Det var ju han som skulle bli bäst och störst på stamspolning i Stockholm. Faktum är att detta var ett ganska intressant drama att vittna utifrån. Det var inte på något sätt aggressivt, snarare tvärtom. Tyst krigsföring mellan två kusiner som ville åt makten. Det låter nästan som en Shakespearepjäs. En pjäs om stamspolning i Stockholm. Det är inte illa. Inte illa alls.