Usb C, symbolen för din existentiella ångest

Varför har vi egentligen usb c kontakter? Var det inte lite bättre förr när det fanns typ 700 olika varianter? Du kunde liksom få en stor och klonkig kontakt, eller en liten smidig, eller vad som helst. Nu ska du ha usb c. Du får inte glädjen av att lyckas vända kontakten rätt på första försöket med en usb c, för det finns inga fel sätt. Du får inte trampa på en kantig sladdände du lämnat på golvet när du inte orkar tända lampan, nåt vi alla kommit att förvänta oss och sätta värde på i livet. Du hörde det här först, livet blir inte som du väntat dig med usb c. Du hade kunnat samla på sladdar med de olika sorterna, istället för att ha din usb c till allt du äger inklusive din mormors löständer (du har väl köpt de senaste självlysande till henne hoppas jag). Det blir helt enkelt så mycket tråkigare med usb c. Du hör det på namnet. En intetsägande bokstavskombination bland alla andra. Jag laddar min dator med adhd skulle du kunna säga, och alla bara jaha, ja det kan man ju göra. Tänk om de hade döpt den till nåt roligare så du hade kunnat se fram emot att koppla in dina prylar. Använd din fantasi, vad hade du kunnat hitta på för namn? Jag är säker på att du kunde gjort det bättre. Packa undan din gamla sladdsamling i nån låda bland alla andra nostalgirester på vinden och sälla dig till den grå massan med usb c. Snylta på din kompis telefonladdare, varför inte, det går ju nu med usb c. Jag vet att du vill. Anamma den moderna tekniken, bygg ditt hus av usb c, koppla ihop din hund och din bil med usb c. Lös alla dina problem med usb c helt enkelt. Fred i Mellanöstern, tack vare usb c. Så, nu vet du varför och kan sova gott hädanefter, med din usb c napp i hårt grepp.