Orkar inte mer
Sitter just nu på toaletten hos Noahs pappa och bara gråter och gråter. Tycker det är så jobbigt att känna mig ensam i viljan att längta till familj. I över 1,5 år har jag väntat på att augusti ska komma och vi ska försöka bli gravida. Snart är dagen kommen och Noah tvekar fortfarande. Jag förstår honom att det är en stor grej och det innebär många förändringar men han ser inte framemot det alls. Det jag tycker är jobbigt just nu är att han ska börja nytt jobb i augusti och just den veckan jag har ägglossning så är han i Malmö. När jag frågade honom hur det påverkar honom så säger han att det gör honom glad för att han får mer tid på sig. Det brast för mig verkligen att höra något sånt, när jag har sån enorm längtan att jag spricker. Mår verkligen inte bra, hur gör man när den enda människan man ska kunna prata om sånt här med inte förstår och känner motsatsen till en själv. Hur gör man något sånt här emot någon annans vilja? Hur gör man när den man älskar och vill villa skaffa familj med inte vill samma sak? Hur gör man när man haft en dröm om att längta till att skaffa barn med någon som vill det lika mycket som en själv, som längtar till att ta graviditetstest tillsammans med honom och blir lika glada över ett positivt resultat. Kommer det någonsin hända mig, min största önskan i livet.