Att vara eller inte vara

Ett känt och gammalt ordspråk - med så många egna avslut på den meningen man både haft och hört och använt under dessa år i livet 😁 Den säger egentligen absolut ingenting, medan den samtidigt säger precis allting! Livet i sig består idag av ganska hårda utmaningar egentligen. Status på människan som höjs, bensin som höjs, skatt och ekonomin som höjs. Alla elektroniska maskiner och apparater som förnyas och priser som höjs därefter. Allt skall bara förnyas, förnyas och människan skall borda ha råd och klara en  egen vardag bland allt detta.Man måste ju bara egentligen prestera mera och mera nu för tiden. För att bara kunna hänga med i vardagen 2021! 🤷🏼‍♀️ Själv går jag verkligen efter mitt eget mönster i mitt liv! ☀️ Jag går mina egna vägar, i mina egna spår. Jagr inte rädd för att ta min egen väg! Vissa saker är man tvungen att ha inskaffat, till exempel en smart telefon. Jag har ännu kvar min röda knapptelefon som jag dagligen använder som larmklocka, samt sparar saker på!  Skulle jag själv få välja, skulle jag så gärna haft kvar endast den idag 😀  Men, som företagare och som en person på år 2021 så fungerar inte vardagen utan en smart tele. Till och med jobbscheman samt inloggning i jobb är nuförtiden via appar! Så, att vara eller inte vara år 2021 kanske blev den passliga meningens avslut här och nu. Att vara eller inte vara perfekt. Den avslutningen på meningen passar även bra in här nu då jag under senaste tid funderat mycket på samhället! Vardagen. Helt enkelt: Att vara eller inte vara!  Vara vad? Eller inte? Finns det något rätt eller fel? Finns ens ordet perfekt på riktigt egentligen? Inte enligt mig iallafall!  Jag minns så bra för exakt 15 år sedan. Då jag då för tillfället studerade inom audivisionell kommunikation: media. Den nya linjen som hade startat upp i Vasa! 😁 Jag hade tagit ett mellanår jobbar endast för att komma på urvalsprov nästa höst bland många, många andra. Vi var så många som sökte till den linjen just då. Att vi var uppdelade i flera olika dagars inträdesprov! Detta var verkligen min dröm! En linje var jag skulle få studera allt det som var mina allra största intressen! 😎🎥🖥📸💿 Och, sagt och gjort! Jag var en av de lyckliga som klarade inträdesproven bra, och jag var klar att få en plats till denna efterlängtade och spännande nya linje!  Åren gick verkligen som på räls egentligen! Skolan kändes mer som ett roligt ställe att få pyssla med alla sina intressen på: Foto, film, reklam, marknadsföring, data osv. Det var även där mitt intresse och på något vis inlärda skolning att använda mig av Mac-apparater startade upp 😁 Idag använder jag ännu endast apple produkter! Apple telefon samt två stycken apple stationära datorer! 🖥 Det var även där jag lärde mig hantera alla klipp program, skrivprogram samt fotoprogram! Mycket, mycket lärorika år och jag är ännu Så glad att jag valde den linjen och kom in! Kanske inblandade personer redan då förstod och såg att jag hade ”det” inom mig. För under de första åren fick jag verkligen mycket tacksam hjälp, stöd och fick nya kontakter bland praktikplatser och vann olika skoljobb och tävlingar! Jag var nog kanske lite av en ”favoritelev” om man kan kalla det så.  Tills den dagen, dagen då allt kollapsade för mig. Ung. Knappt fyllda 20 år blev jag utbränd! Utmattad. Jag är en högkänslig person och det var många faktorer utanför skolan just då i livet som gjorde att jag helt enkelt var totalt slut. Det tog mitt bland allt det roliga totalt stopp en dag! Jag fortsatte förstås att försöka. Kämpa mig upp om morgnarna, köra på och ”vara mig själv” men så märkte jag samtidigt att minsta lilla sak blev tung för mig! Jag var 20 år ung. Och ingen absolut INGEN för 15 år sedan i en så ung ålder varken kunde eller hade upplevt eller varit utmattad!  Jämför man idag år 2021 är ordagrant iallafall var femte yngre människa jag känner sjukskriven eller varit eller funderar på det. För utmattning. I mitt fall, just då, fanns inte ens en diagnos för utmattning! Den kom först flera år senare.  Jag kunde altså inte få lov att vara hemma för ”att vila” och jag började ju bli arg på mig själv då jag VAR så slut. Så slut. Och tillsist började ingenting fungera som det automatiskt och lättsamt gjort för mig tidigare! Man blev ju osäker på vad man felade själv. En uppgift jag bara gjorde av farten tidigare, blev ett problem. Jag försökte och ingenting blev som rätt mer. Jag tror helt enkelt jag tillsist blev klassad som ”sjuk” där och då på den tiden!  Till sist, efter nästan ett års tid. Fick jag äntligen då med läkare lov att vara hemma vila upp mig! Det hade under senaste året då testats allt på mig! Verkligen allt! Sköldkörtel, blodprov, akupunktur, psykolog. Allt som bara fanns! Bara för att få ett svar på vad en ung flicka som jag kunde lida av! För utmattad fanns inte... Under året hade jag då samtidigt tvingat mig upp varje morgon till en vanlig vardag. Gjorde mitt bästa fastän kropp och knopp sade stopp.  Mina betyg blev även sämre, och alla de uppgifter och skoltävlingar jag tidigare presterat och vunnit lätt i blev inte ens genomförda! Inte ens det bästa jag visste orkade jag längre med som förut. Allt sade stopp. Och. Då kommer meningen jag ALDRIG kommer att glömma!  Jag pratade en dag med två personer som länge hade haft mig ”högt uppe” och som ”favoritperson” i livet. Vi pratade och jag sade helt enkelt att detta ÄR verkligen det bästa jag vet! Men  jag skulle äntligen få vila upp mig nu och komma tillbaks igen framåt. Jag skulle orka mer igen och prestera igen efter en tid. Båda personerna satt tysta. Tills den ena av personerna såg på mig. Och utbrast: ”Jag trodde på dig. Jag såg du verkligen hade något och du kunde blivit stor och framgångsrik. Men nu. Jaa. Jag tycker du kan söka dig ett jobb som städerska”. Den andra personen satt endast tyst.  Jag fick verkligen tårar i ögonen och gråten var nära. Från att vara. Att vara allt. Blev man till inte vara. Att inte orka och inte prestera. Plötsligt till luft i dennes ögon! Åren gick och hoppar vi fram tills idag - År 2021 - kan jag först av allt berätta att av de två personerna så var den som satt mest tyst säkert inställd på att jag skulle ta mig upp igen! Den personen kom somsagt snabbt tillbaks i mitt liv, och finns där stöder mig än idag på olika vis 😁 Den personen visade sig att jag dög precis till hen så som jag var, eller inte var!  Den andra personen, som tyckte jag kunde bli städerska. Hoppas jag nästan läser mitt inlägg idag och att jag med både stolthet, glädje och framgång både kan och får säga: Jag är idag en kvinna som både var en av de yngsta kvinnorna i Finland med diagnos utbränd, en av de yngsta kvinnorna i Finland med en stor hjärtinfarkt och överlevde. Idag en framgångsrik nyhetspersonlighet som själv valt att tagit mig upp ifrån både en stor utmattning för 15 år sen, och tagit mig genom och upp från en stor hjärtinfarkt 1.5 år sen. En egenföretagare som får jobba med precis alla de grejerna jag en gång fick chansen att studera till! Och! Det bästa av allt: Jag är även sedan sju år tillbaka en städerska 😁 En nöjd och glad städerska som inte skulle byta ut mitt viktiga jobb eller mina härliga jobbkamrater på alla städställen för något i världen idag 😁 🧹  Så, att vara eller inte vara! Jag blev både och 😁🤷🏼‍♀️  Att vara eller inte vara sminkad och fixad. Båda sidorna är jag! Och det är jag även i all media uppmärksam att kunna och valt att visa! Att vara eller inte vara: Jag är både och och jag är mig själv 😁 Och det kommer jag fortsätta att visa och vara! //Mojan