Dag 5 i corona - Som att ha en levande jävul innuti kroppen

Ja usch. Usch och fyh***e! I onsdagsdag, bara plötsligt, då jag stod hemma i köket så fick jag illröda kinder (värre än vanligt) örorna blev illröda. Näsan likaså. Sedan kom både svett och en enorm frossa samtidigt. Jag hade dagen före även jobbat precis som vanligt måndag och tisdag och varit igång hela onsdag. Hemmastest bara för säkerhets skull hade vi köpt hem, ett paket dyrare från apotek samt ett vanligt paket från mataffär med många test i ett. Så jag testade altså mig från söndag 9.1 en gång varje dag bara för att. Denna onsdag 12.1 hade jag faktist fått plötsliga symptom. Så fast jag än en gång tänkte ”ja vad skulle nog jag ha något nudå” så valde jag endå att först ta ett till hemmatest. Som visade negativt. Sedan valde jag ännu att ringa hvc och bokade en tid på eftermiddagen för ett coronatest. 17 gången gillt under dessa två år! Börjar jag ha rekord 🤣🤷🏼‍♀️ Efteråt då jag kom hem från testet, tog jag ännu mest för skojs skull ett till hemmatest. Bara för att verkligen se att dom verkar stämma och vara rätt pålitliga. Även det testet visade negativt, så jag kände mig endå lugn. Enda tills ca en timme framåt, då jag plötsligt blev så varm! Så het! Som om jag brann. Samtidigt som jag fick sådan huvudvärk och enorm frossa blandat med sådan svett! 🤷🏼‍♀️ Jag tvingades lägga mig ner i soffan och ta på mog både en stor varm tröja och två täcken. Jag skakade frös och svettades omvartannat! Då mätte jag feber och den visade plötsligt över 38 grader. Testet som visade negativt som jag tog hemma efter jag kommit från hvc coronatest.  Onsdagen och torsdagen var egentligen sådana skräckdygn för mig själv!  Över 38 graders feber. Jag svettades, skakade, frös. En sådan huvudvärk. Har aldrig haft något liknande i hela livet! Jag ringde både akuten samt hjärtskötaren båda dagarna av oro och rädsla då jag var så pass sjuk. Jag rekommenderades att försöka hålla mig lugn, ta panadol och kämpa på. Komma in om jag får andnöd eller blåser i min peffmätare under 350. Först på fredag, den sista dagen jag hade över 38 graders feber och började bli helt slut av den skyhöga febern och konstant frossa och svettningar senaste dagar. Natten till fredag sov jag inte en blund. Huvudet dunkade, svetten rann, fast jag frös så hårt och jag visste jag hade skyhög feber.  Jag var mest orolig och livrädd över att efter kommande tredje dag vara i samma tuffa veva, utan att ens fått svar på sitt coronatest!  Man förstår mer än väl hur många vi är som testas. Det såg man även på bilköerna och vilket jobb alla som står testar gör 🌸 Beundransvärt! Men att först och främst höra i riskgrupp. Samt att vara såpass sjuk. Och inte få ett svar på 3 dagar. Ja, det känns! Eländigt!  Så på fredag eftermiddag kom då svaret man egentligen väntade och började bli beredd på, samtidigt som man inte ville ha detta meddelande alls! Positivt. Usch! Fy! Altså det första jag gjorde var bara att läsa det och lägga bort telefon. Jag ville inte riktigt först ta in det. Här har jag (som säkert hundratals andra) kämpat först och främst med två vaccindoser i höst. Kämpat jobbat med stora, bättre munskydd. Sista dagar i jobb gick jag med dubbla maskar. Tvättat och spritat och använt plasthandskar så händerna blött av vad uttorkade dom är. Och så kom coronan endå. 🦠  Jag tog in detta efter kanske en halvtimme. Tog upp telefon igen och första jag gjorde var att försöka kontakta min hjärtskötare och få berätta att nu äntligen har svaret kommit. Men hon hade hunnit ta helg. Då kontaktade jag först pojkvän, familj och närmaste vännerna. Samt jobb och alla de jag träffat sista dagar. Det var det första jag tänkte på! Kontakta direkt. Samtidigt kom den eländiga torrhostan på. Och jag som alltid blåser ca 550-600 i peffmätaren, började blåsa 450. Jag började hosta och hosta. Mer och mer.  Helgen har gått till att försökt kämpa sig framåt timme för timme med detta elände! Min pojkvän insjuknade även fredagkväll och min mor har nu fått symptom.  Så en annorlunda helg man upplevt nu. Jag är livrädd! Verkligen livrädd!!! 😞🤷🏼‍♀️ Detta är nog absolut ingen ”vanlig flunssa” detta man just nu genomgår är ordagrant ett levande helvete. Att förklara till någon hur det känns är det som om en levande aggressiv 🐉 har tagit sin in i ens kropp. Kör och på, far fram och tillbaka och slår till precis var som helst närsomhelst! 😞🦠 Så obehagligt. Så sjuk man är. Så trött. Så rädd. Så orolig. Och även sådan ilska och så arg på denna förbannade corona som hållit på nu i två års tid. Tagit ifrån mig en hel jobbplats. Gjort mig arbetslös. Tvingat mig jobba på helt andra villkor hela hösten än jag skulle borda. Tvingat mig på oro och oro, karantäner och 17 tester. Och nu tog den sig in i min egen kropp! Ja fyf*n h****e säger jag bara om allt med detta!  Så orosfylld. Så oberäknelig. Så aggressiv!! Det sjukaste för mig är att jag känner var i min kropp den är. Idag då jag satt i soffan kände jag att den antastade mina händer. Jag fick sådan muskelvärk. Efter en stund tog den sig uppåt, och min hals domnade som bort en stund och samtidigt kändes det som om någon försökte strypa mig. Sedan tog den sig uppåt till huvudet. Då fick jag illröda öron, näsa och kinder samt for på sekunden mitt smak å luktsinne. Efter en stund tog det sig neråt mot halsen igen och lukten kom tillfälligtvis tillbaks. Sedan ner mot förterna och då gjorde den mig plötsligt helt utan balans och benlös! Jag hade inga ben att stå på😞 Hostan är värst nu! Jag hostar och hostar och kämpar på och mäter en gång i timmen i peffmätaren. Min pojkvän har haft mycket hög feber och hans hosta har även nu blivit värre. Imorgon blir dag 6 för mig med denna jävul innuti min kropp, samt pojkvännens 3 dag. Såhär rädd var jag inte ens då tiden efter min infarkt! Inte ens på sjukhset fastän jag där var helt ensam utan familj och fastkopplad i alla sladdar… Detta är på något vis värre! Säkert för att ingen till 💯 kan garantera vad detta är. Det kunde inte heller någon med tiden efter infarkten. Men jag bara kände ett inre lugn där och då fastän man var rädd. Man litade så på personalen och att man var under uppsyn 24/7 i alla apparater. Men detta agressiva elände vet man inte vad och när det attackerar som nästa! Det värsta skräckscenariet för mig är att hamna in på sjukhuset med lunginflammation och andningsbesvär. Och att inte få överleva. Ja, tankarna kommer upp nu just mest varje dag. Jag och pojkvän samt mor har två vacciner! Jag måste lita på att dom hjälper! Och det är jag säker på. Så sjuk som jag varit och är skulle inte jag ha klarat mig utan vaccin nu, det är jag helt säker på. Men att tvingas ligga kippa fastspänd med syremask efter luft i panik på ett sjukhus. NEJ! Jag har redan varit där! Timmarna efter infarkten låg jag just där. Just så. I full panik med syremask pga lågt syre, blåa läppar och i full panik frågade om jag skulle dö… Jag tänker fanimej inte vara med om det en gång till! Detta kommer jag klara. Det är bara så! Ta mig genom varje dag, och se till att bli på fötter igen! 🙋‍♀️ Samma med pojkvän och mor. Dom skall båda klara detta elände dom också utan problem! Vi skall övervinna alla 3.🙏💖 Detta eländiga otäcka 🦠 skall ut ur min kropp! Veckan efter nästa kommer mitt första youtubeavsnitt ut, om allt nu går som menat 🌸🙋‍♀️ Och, man får väl även tänka så nu: Jag får ännumer oväntat innehåll i första avsnittet än planerat på grund av detta! 🙂🤷🏼‍♀️ Jag ger inte upp! 🙋‍♀️🍀  Har jag klarat och överlevt en kraftig hjärtinfarkt, kommer jag besegra detta elände också! 🍀💃 //Mojan