En höst med många efterlängtade friska vindar

Jag säger det ofta! Men nog går tiden så FORT! Altså, det var ju just höst?! 🙈🤷🏼‍♀️😁 Jag kan nog bara nujust pusta ut, andas, och verkligen jämföra förra hösten med denna, fastän den även gav med sig flera positiva och goda saker i olika sammanhang 👌😎 Och konstatera att ju mer man är med om år efter år, desto mer nöjd och tacksam blir man bara med den helt vanliga vardagen! En ”vanlig” ledig vardag utan något extra alla känns idag som en så stor gåva. Verkligen! ❤️Och för mig, som nu äntligen får känna på att kunna få ha och uppleva lediga dagar i veckan bland jobb igen, känns verkligen som att jag vunnit på lotto. Detta var min högsta önskan förra hösten mitt bland värsta coronatiderna, då man kämpade för livet och att ha ett jobb dag för dag. Visste oftast ingenting när, var eller hur jag skulle jobba förrän samma morgon eller kvällen före. Oftast under samma dag fick jag veta om dagens ställe och jobb. Dagen jag fyllde skulle jag och mor fira mig äta en bakelse då jag inte visste hur jobbdagen såg ut. Mitt i vi åt, fick vi avsluta för jag fick dagens jobbskift hänvisat. Och allt jobb jag fick då allt ordinarie på alla plan var borta, måsta jag altså tscka ja till för att överleva och stå på benen ekonomiskt på något vis.  I månader ifjol tvingades jag gå an såhär och så var det såhär. Allt pga coronan. Men jag HADE ett jobb då allt ordinarie var bort pga coronan! Så tacksam var jag verkligen att jag fick tillfälliga jobb på olika ställen och på olika orter under de svåraste kriserna som drabbade många, många och säkert var den hemskaste tiden under våra liv för många hittills ! 🙏  Varje, varje dag utan en enda dag ledigt fram tills jag själv insjuknade svårt i coronan i januari var det såhär. Då jag insjuknade akut i Delta varianten blev det även min första lediga vardag på månader, fast man då inte var ledig, man kämpade för livet och hjärtat att klara sig vid liv då man hade detta helvete i sin kropp. Det värsta som hänt mig och jag upplevt efter infarkten! Livet är verkligen helt annorlunda i år! 😎 Precis så som det skall vara för en hjärtpatient med ett 40% pumpande hjärta och som kämpat alltför hårt år efter år nu! 👌 Precis så som jag ifjol höstas satt tänkte: Det blir bättre! Jag kommer hopperligen få uppleva och finnas med nästa höst ”normalt” och bara få uppleva en sovmorgon igen. Få gå ut gå hemmavid en förmiddag igen. Äta morgonmål sent eller med mor och kunna få se Nyhetsmorgon igen. Få gå ut gå i skogen. Njuta. Plock bär. Få åka ned till havet bara vara. Få ha lediga helgar och hinda närvara på någonting. Orka något om helgarna på ett annat vis. Vara sig själv!  Allt detta får jag just nu uppleva 🍁🍂🌾😍Kanske självklara saker för en annan, för mig är det ALLT! ⭐️😍 📸: Rosita Björk Andra veckan i augusti nu i höst var den sista morgonen då jag hade jobbat dubbelskift och avslutade kl 07:15 på morgonen i jobbet. DÅ var det äntligen min tur 🍀  DÅ började jag leva om igen! ⭐️  Det är jobb, jobb och jobb varje vecka nu. Men med lediga dagar mellan! 😁 Och jag är så bestämd och noga med att få dessa lediga dagar nu!  Det är så obeskrivligt värdefullt att ännu få finnas med efter allt dom drabbat mig bara i år, att få uppleva dessa veckor och denna underbara höst 🍂 Jag lever verkligen som i en dröm som är verklighet 😁 Foto: Rosita Björrk Eftersom så gott som ingenting på det privata planet gått som önskat eller planerat i år. Började då med en svår Deltacorona. Sedan hann jag jobba ikapp allt jag kunde och alla pengar jag förlorat för nästan en månad hemma sjuk. Så insjuknade jag i Omicron efter 3 veckors tid. Hvc, läkarbesök och fastän själva Omicron var mycket mildare, tog det hårdare på kroppen. Jag tvingades vara sjukskriven igen pga hjärtat och kroppen. Redan då började jag förstå att min sommar jag väntat så hårt på, med en redan planerad 4 veckors ledighet med massor med planer, inte skulle komma få upplevas.  Jag tog motvilligt på mig heltidsjobb som vikarie from 1.5 och skulle jobba heltid vara vikarie och hoppa in sågott som åt alla på alla ställen så alla skulle få ha sommarsemester. Få komma på fötter igen. Jag hann påbörja och jobba 2 dagar i majmånad, två dagar!  Så sprack hela gallblåsan akut oväntat en vanlig tisdagkväll hemma i soffan och det blev en månads tid med sjukhus, operation, nedsövning, fyra sår och första veckorna vara totalt handikappad. Jag har, inte ens då och efter infarkten kom, kämpat såhär hårt för att överleva på alla vis! Både psykiskt, fyskiskt och ekonomiskt framför allt. Detta var den värsta livskrisen jag tvingats vara med om hittills på alla plan!! Jag hade två val:  Att ge upp. Ligga kvar i gropen och inte orka mer. Eller att kämpa! Kämpa ta mig upp ur dendär förbannade djupa grop jag bara hjälplöst kastats åt. Jag valde förstås att börja klättra! Klättra, klättra 🧗‍♀️  Jag skulle inte ge upp! Aldrig! En dag i taget! Jag finns med pga någon orsak, och så skall jag få klara detta också och ta mig på fötter! Det kom, och kommer, alltid att komma stenblock på vägen man snubblar på. Större eller mindre! Så är det! För mig och för alla andra förr eller senare i livet. Det gäller bara att resa sig upp igen, bosta av skrubbsåret och titta framåt fortsätta färden ☀️ Gör det bästa du kan av dagen, det bästa du kan av livet, och lev! 😎Exakt alla dessa saker har jag med mig varje, varje dag! ☀️😁 Och nu väntar verkligen, förutom lediga vardagar, en spännande höst som leder bara mot det bästa ☀️🍂Allt från morgonmål med mor på onsdagar igen. Träffa vänner igen oftare. Till att få satsa på alla egna projekt, samarbeten och alla olika jobb i vardagen! Så många olika, varierande och roliga saker på gång nu i höst framåt och vad jag njuter. Att få jobba med alla olika saker och med allt sådant man brinner för, det ger verkligen allt! Energi, glädje, inspiration, ja, allt i vardagen och i livet 😍📸 🎥 📄 Två helt nya, spännande saker, ett inom jobbfronten som växt fram under senaste år är som bäst under jobb och det andra kan jag berätta redan nu:Jag blir grannbyss-boo och börjar flytta på hyra till en kamrats egnahemshus från 1.11 🏠 Mitt hus är tyvärr inte sålt ännu, och nu räcker det för mig och jag måste få komma mig vidare på bästa vis nu. Så vi tömmer allt här och får 🔑 till nya hyreshuset 1.11, var man då framåt kommer bo i lådor med allt nerpackat, fram tills eget hus någongång blir sålt och man kommer sig vidare i livet till ett nytt, eget boende 👌☀️🏠Jag väntar så på att få flytta nu! Börja om och verkligen känna man går vidare, gör det bästa av situationen man bara kan som alltid 😁 Såhär ser det ut i pojkvännens hus nu och allt står stilla då inte vi sluppit framåt nu på 7 månaders tid då jag/vi inte har möjlighet till något nytt lån förrän mitt huslån är borta/huset sålt. Så man är dit nusomdå tittar. Han jobbar på varje vecka med det som går att göras på de 44 kvadrat som nu finns, och en totalrenovering blir det minsann 😎Så snyggt, så nytt och så duktig han är altså! Badrummet får han hjälp med, annars gör han precis allt ensam från golv till tak ☀️ Vi hoppas få chans att någongång börja få möjlighet att bygga ut huset till det 85 kvadrat som man hade haft planer på varit klart och vi flyttat in till redan nu under hösten-till jul i vårt nya hem😁🤷🏼‍♀️Så blev inte verkligheten nu, men en dag i taget 😁 Allt brukar ha sin mening och nu får man iallafall möjlighet att gå vidare mellanlanda precis där det är meningen nu, och ta sig sakta men säkert framåt på livets stig 😎👌 En dag i taget, en sak i taget 😁 Det FINNS iallafall en liten, bortbetalad, äldre husdel som just nu är under totalrenovering och väntar på att få utökas med mer yta, med utbyggnad för nya rum och nytt badrum och tvättrum! 😁 Idag är jag så tacksam att bara fortfarande få finnas med. Få uppleva denna höst. Ha en pojkvän vid min sida. Familj. Alla vänner man har i livets vardag som betyder allt. Få jobba normalt igen. Känna på lediga dagar. Njuta av natur, hav och skog. Få jobba normalt igen. Få lägga coronahelvetet bakom sig hopperligen för gott.  Få jobba med sågottsom allt jag någonsin önskat och drömt om, med allt man brinner för. Och ha ett hyreshus som nu väntar framåt att få få vidare och mellanlanda i 👌 Vad har jag egentligen att klaga på? Jo, vore jag en pessimist skulle jag redan legat nedgrävd i gropen jag kastades åt.  Men, som optimist ser jag verkligen allt det goda jag HAR, jag FÅR och jag UPPLEVER! Speciellt nu i höst och framåt. ☀️😎🍂 Livet blir precis som du gör det till, och jag har valt att fortsätta gladare, piggare och ivrigare på stigen framåt jag redan påbörjat redan från jag vaknade efter nesövningen på sjukhuset i början på maj, hoppa över alla stenblock som kommer emot mig, garanterat snubbla på flera stenar och falla börja blöda på knäna! Men, det är skrubbsår! Bara att stiga upp, torka av sig och se framåt springa vidare 👣🏃‍♀️ Jag har fallit i mina gropar nu, och har tänkt att nästa grop jag stöter på är igensatt 😁😎 Jag hoppas så att de flesta/alla andra även kan börja känna att coronapandemin börjar få vara över, och att de som drabbats riktigt hårt skall ta sig/börjat ta sig upp på benen igen. 🙏❤️ //Mojan