Kanske den mest minnesvärda veckan någonsin

Att mitt liv och vardag som vanligt brukar vara otroligt händelserikt, vare sig jag själv menar eller ej, ja är väl inget nytt 😁 Men denna senaste vecka har verkligen nog varit något utav det helt vanliga! Även för mig! Tillika en stor barndomsdröm om att få medverka i ett stort reportage i svenska dagstidningar blev sann och nya dörrar öppnats otroligt för mig efter artiklarna. 🌟 Fick jag även samtidigt öppna näsan för en lång pinne som skulle in i näsan och jag skulle testas för covid 19. Imorse kom svaret jag väntat på. Negativt! 🙏 Jag kommer absolut inte nämna vem eller var jag utsatts för en eventuell stor smittorisk för mig. Endast att jag under senaste veckor efter tre fulla veckors egenvald isolering för säkerhets skull, tillsammans med läkares rekommendation, tog det säkra före det osäkra då det blev så pass många fall inom Vasa i oktobermånad. Hemmavid. Inga folk. Inga vänner. Ingen butik. Absolut ingenting. Så tog jag själv steget då fallen minskade i Vasa igen. Och träffade efter tre veckors isoleringstid på en enda person i ett jobbrelaterat syfte via mitt företag. Som jag umgicks med under flera timmar på ett säkert ställe var det bara var vi två.Som utan helt information jag inte haft en aning om utan senare samma kväll fick vetahaft Covid 19 och blivit friskförklarad en par dagar tidigare och ännu hade flunssasymptom kvar och inte bar munskydd. Detta blev kaos! Inte endast för mig utan för alla runt mig och hjärtskötare, läkare, hvc och sjukhus blev snabbt involverade. Eftersom jag nu inte får ta på mig någon som helst vanlig flunssa under denna tid/detta första år efter min stora infarkt alls. Flunssa kan komma precis varsomhelst men jag har hittills klarat mig i snart elva månader och varje familjemedlem eller vän som haft några som helst  flinssasymptom har alltid meddelat mig så har jag inte träffat någon förrän friskhetstecken för att vara på säkra sidan. Nu var ockå denne person av läkare just friskförklarad. Men läkare sade att detta är en sådan olycklig situation för mig. Eftersom jag och min kropp och mina lungor och insida är så mycket mera svag och mottaglig för allt än en normalt frisk person är. Så kan ingen läkare till hundra procent garantera eller lova mig att jag inte blivit smittad endast av flunssa nu, eller i värsta fall av covid 19 då ingen ännu med säkerhet vet 100% om denna sjukdom ännu. Om min kropp och insida olyckligtvis tagit på sig något nu.  Senaste vecka har verkligen bestått av alla känslor! En ständig oro. Rädsla. Ångest. Olycka. Irritation. Vanföreställningar om hur jag kommer ligga in på sjukhus med andningsproblem. Tillika jag verkligen varit världens lyckligaste med alla tidningspubliciteter! Tillika jag i daglig kontakt med läkare och hvc pratat, varit under uppsyn och dom frågat mig hur jag mår. Att dom inte ännu kan ta ett test förrän lite på en vecka efter smittorisken. Att jag bara måste känna efter och känner jag minsta symptom såsom halsont, frossa, huvudvärk, får feber osv måste jag komma in omedelbart. Hur gick det. För en som mig och att efter läkares uppmaning känna efter minut för minut. Jag kände ju jag hade precis allt som fanns! 🙂🤷🏼‍♀️😂 Jag tyckte snabbt att jag hade sådan huvudvärk. Halsont. Förkylning. Trötthet kom och jag vet inte hur många gånger jag sade åt pojkvännen att nu kom det nog. Nu har jag Corona och snart ligger jag in på sjukhus. Att jag inte kommer att få uppleva denna kommande jul nu heller. Jag ringde själv tre av dessa åtta dagars väntan på provtagning till akuten sade om jag skall komma in nu. Jag har så många symptom. Men lyckligtvis sade dom i andra änden att det nog är inbillning och psyket som lurar mig nu! Eftersom det tar ca 2-5 dygn efter smitta att få symptom. Kunde jag inte helst ännu fått symptom 🙂 Tillslut klarade jag av hela åtta dagar med en eländig oro och ovisshet. Jag fick uppleva dagen hemmavid med att få läsa om mig själv i svenska dagstidningar. Jag hade inbillat mig sett skräckscenariet att jag inte ens skulle få uppleva denna dag eftersom jag skulle ligga nedsövd på sjukhuset i svår corona och kanske aldrig vakna upp. I tisdagsmorgon åkte jag med mamma som stöd till hvc. Och jag fick eländigt nog petat in pinnen i näsan och mitt test var äntligen pågång! Personerna som testade mig sade nu blir det två dagars karantän då. Såg jag på dem sade nej.🙂🤷🏼‍♀️ Så nickade jag sedan bara och håksade att hur skulle dom veta vilket enormt specialfall jag var 😂 Jag har altså inte kunnat vara eller läggas i någon karantän!  Då personen som haft corona var friskförklarad, kan inte läkare lägga mig i karantän. Men jag skulle vara enormt uppmärksam och inte umgås med extra folk eller med 70 plus för säkerhetsskull tills jag får mina provsvar. Så därmed blev jag även första personen i kommun och Vasa som fick ta coronatestet utan att ha symptom. Det togs för säkerheten för mig. Jag kommer ännu att vara en veckas tid under ständig uppsikt via telefon tills 14 hela dagar har gått. Men jag kan nog börja pusta ut nu och varva ned. Jag har inte blivit smittad!🙂🌟😷 Än en gång går tankarna också för mig själv: Vad var det egentligen för nytta med tre veckors total isolering för mig i värsta smittfas i Vasa. Då man ändå ordagrant ändå stöter på en på miljonen som varit sjuk, ännu har symptom och man är närmast coronan man någonsin varit. Totalt oförberedd och totalt ovetandes om detta och vilka veckor som väntade mig mitt upp i tidningspubliceringarna. Slutet gott, allting gott. Jag försökte verkligen ALLT jag kunde under tre veckors tid! Och det räckte ändå inte till. Jag skulle aldrig varit och utsatt mig på samma plats som personen om jag hade visst om detta. Därför kommer jag nu sakta mak framåt att våga börja röra mig igen, på mindre ställen med dom närmaste, och ha munskydd och tvätta händerna. Och ännu vara under uppsyn under en veckas tid. För har man nu precis som jag och läkarna i telefon som vi olyckligtvis började skratta  i andra änden, hur otur och stor chans är detta jag hamnat i. Efter isoleringsveckorna. Ordagrant en på miljonen! 🥴 Och har jag nu upplevt denna en på miljonen en gång, tycker man nog inte man borde hamna ut för två på miljonen, eller?🤓🤷🏼‍♀️😁 Trots alla odds njuter jag iallafall av vardagen, och från och med i morse mera än någonsin!😎 Ikväll skall jag på mitt städskifte kvällstid i ett tomt hus. 😊 Och under dagen skall jag förbereda med både kläder och smink inför morgondagens fotografering till dagstidningen Ilkka-Pohjalainen 📰 📸  En minnesvärd vecka livet ut! //Mojan